Sri Lanka – Lejonberget Sigiriya
Sigiriya hittar på de centrala delarna av Sri Lanka (norr om landets bergsregion med teplantager) och just här finns den berömda Lejonklippan som står mäktig över det grönskande landskapet. Och det är upp på just denna klippa alla vill, både nu och tidigare i historien.
Det finns ett antal teorier om klippans historia. En är att klippan var en ”ointaglig” fästning en gång i tiden (för sisådär 2 500 år sedan), för en kungason som lönnmördade sin far och behövde hitta en plats där han kunde sova tryggt om nätterna. Och man kan förstå valet, Lejonklippan står stolt med sin topp ett par hundra meter ovan landskapet därunder.
Själv anlände jag dit via två olika bussar från Pollonaruwa, varvid den sista biten från Inamaluwa Junction var i en galet fullpackad buss. Tog mig ungefär tio minuter (och att flera passagerare gick av) innan jag lyckades krångla upp kameran från min väska och ta denna selfie (obs, lite oskarp bild).
Väl framme i vad man möjligen kan kalla byn Sigiriya, eller snarare ett antal hus utspridda längs med vägen under ett par kilometers sträcka. Finns lite olika guest house och restauranger att välja mellan.
Mitt mål, liksom allas andras som kommer hit, var att ta mig upp på toppen av klippan och ditupp är det cirka 2 000 trappsteg. Jag har viss höjdrädsla och var aningen fundersam dagen innan, men tänkte att jag kör, så får vi se.
Tidig morgon strax efter öppningsdags köper jag en riktigt dyr inträdesbiljett om 4 620 rs (ca 280 kronor) och börjar ta mig uppåt.
Trampar på ordentligt för att vara tidigt uppe och allt går riktigt bra uppför stentrapporna och även via en avsats på klippväggen.
Uppe vid en ”plattform” blir finns även Lejonklippans tassar. En gång i tiden lär det nämligen ha varit ett lejon i klippväggen (därav namnet), men nu finns bara själva lejonets tassar kvar.
Fantastisk fin utsikt därifrån ut över landskapet, men det är nu mina problem börjar. De sista ungefär 200 stegen upp är via en fristående järntrappa och det börjar ta emot ordentligt för en höjdrädd person. Hittills har trapporna upp varit i sten och känts okej, men nu börjar benen skaka.
Jag kommer en bit upp, men hjärnan skriker stopp. Jag går tillbaka ner och andas ett tag. Provar igen. Men det går ej. Jag får känna mig besegrad, likt många andra genom historien som försökt inta denna klippfästning.
Lite snopet och ganska dyrt besök och ändå inte gå ända upp. Min enda tröst är att alla som går upp, inte verkar stanna däruppe så länge (15-20 minuter). Jag vandrar omkring lite här och där runt klippan ett tag.
Om man likt mig är höjdrädd, är det väldigt dyrt att besöka Lejonklippan och rent allmänt är inträdespriset väl högt för turister. Finns dock ett billigare alternativ bara ett par kilometer bort, som funkar alldeles utmärkt för både höjdrädda och icke höjdrädda.
Klippan Pidurangala har magnifik utsikt mot Lejonklippan och kostar bara en bråkdel (500 rs eller 30 kronor) att besöka jämfört med Lejonklippan. Läs gärna min berättelse här om min vandring upp mot fantastisk wow-utsikt.
Text och bild: Robert Karlsson
