Sri Lanka – Pidurangala – Sigiriya
Ett bra alternativ till att besöka den stora lejonklippan i Sigiriya (centrala Sri Lanka) är att ta sig upp på närliggande och nästan lika höga klippan Pidurangala. Utsikten är magnifik, det är mycket mindre besökare och avgiften bara ungefär en niondel av att gå in och upp på Sigiriya.
Avgiften för att ta sig upp på Pidurangala är 500 rs (ca 30 kronor), som går till templet vid klippans fot och sociala projekt de stöttar i närområdet. Så denna lilla avgift (jämför med 4 620 rs för att besöka Lejonklippan) gör gott.
Du hittar Pidurangala bakom Lejonklippan. Är du vid biljettkontoret till Lejonklippan, ta grusvägen till vänster och sväng sedan höger och slutligen vänster och följ grusvägen till templet (på höger sida).
Troligen kommer den du betalar till i templet att fråga om du vill ha en guide och säga att det är svårt att hitta vägen upp. Men tacka nej. Det finns bara en väg upp och inga som helst problem att hitta rätt. Det är en hel del stentrappor att ta sig uppför.
Och ganska högt upp finns en jättestor liggande Buddha staty.
Räkna med cirka 25-30 minuter upp och på slutet är det enda stället det blir lite svårare terräng. Klättra över lite sten och rötter och så. ändock inte svårt att hitta rätt och det är målat pilar som visar vägen.
När man är nästan uppe har man ansiktet rakt fram mot klippor ovanför sig och sedan vänder man huvudet åt vänster och wow!
I glipan mellan klippor åt det hållet har man Lejonklippan framför sig. Mäktigt minst sagt.
Sista biten kravlar man sig upp där och på förmiddagen är det skugga och trevligt att sitta ned och typ ta av sig eventuell väska, skor och kanske kasta kepsen och dricka en slurk vatten. Och framförallt bara njuta. Vid mitt besök, så första halvtimman däruppe var det bara jag och två till och vi satt i tystnad och njöt.
Går du upp ytterligare en liten bit (runt det stora runda stenblocket) har du 360 graders utsikt.
Dock ingen skugga, men fantastisk utsikt mot exempelvis Lejonklippan och i bakgrunden Sri Lankas högland med teodlingar.
Text och bild: Robert Karlsson
