På tågluff bland Sri Lankas berg

sl-2017-tag-kandy-haputale-tag

Just nu är jag på luffen på Sri Lanka och än så länge har jag avverkat ”the Hill Country”. Alltså bergsregionerna fyllda med teodlingar på de centrala delarna av ön. Här är en liten rapport från magiska tågresor och fantastiska promenader bland odlingar. Plus lite bilder.

Den som vill få lite svalka i form av sval luft, kan med fördel lämna strandlivet och ta tåget upp i bergen. Det är otroligt billigt att åka tåg på Sri Lanka och att göra det uppe i bergen är helt magiskt. Vyerna är fantastiska och folk hänger ut genom fönster och dörrar för att njuta av utsikten under färden.

sl-2017-tag-kandy-haputale-dorrkvinna

sl-2017-tag-kandy-haputale-dorrkvinna2

Min första resa gick från huvudstaden Colombo och till Kandy. Tog cirka 3,5 timmar och ungefär en timma i strax efter halvvägs var det otrolig utsikt. Du vill sitta på höger sida och när det gäller vilken klass att välja, skulle jag säga andra klass (kostar 190 rs = ca 11 kronor) och vill du ha första klass med luftkonditionering kostar det 500 rs (strax under 30 kronor). Baksidan med första klass är att fönstren inte går att öppna (och man vill gärna hänga ut genom fönstren eller dörrarna).

Okej, inte alla resenärer är lika intresserade av utsikten.

sl-2017-tag-kandy-haputale-sovkvinna

 

sl-2017-tag-kandy-haputale-sovman

Men dessa två på bilderna härovan är ovanliga undantag, alla andra älskar utsikten.

Vardagar går förmiddagstågen från Colombo till Kandy enligt följande: kl 7:00, 9:35 och klockan 10:35.

Träffar glada bybor i Gangoda

Kandy som stad tyckte jag var sisådär, men däremot gillade jag tågresan dit så mycket att jag dagen efter åkte tillbaka en timma ungefär med tåget och klev av på en liten station mitt i ingenstans (Gangoda).

sl-2017-gangoda-hill-country

Själva byn snirklar sig ned för berget (via en riktigt smal väg) och jag vandrade helt enkelt nedför vägen. Glada barn och vuxna ropade glatt ”Hello” och de flesta verkade ganska förvånade att se komma gående (utanför deras hus). Var en fantastisk timma när jag vandra nedåt och sedan uppåt mot stationen igen, för att hoppa på nästa tåg tillbaka till Kandy. Tågbiljett fram och tillbaka (tredje klass dit och andra klass tillbaka) gick på under fem kronor.

Från Kandy tog jag sedan tåget ännu längre upp i bergen och teodlingarna. Jag klev av vid Haputale (ca 1 550 meter över havet), en by som ligger uppe på en ås med vidunderlig utsikt åt båda håll. Biljett dit i andra klass gick loss på 230 rs (strax under 14 kronor) och den fantastiska resan tog ungefär fem timmar. Bäst utsikt för det mesta på vänster sida av tåget.

Magisk utsikt ned mot kusten från mitt rum

Sa jag att Haputale har fantastisk utsikt, ända ned till sydkusten av Sri Lanka.

sl-2017-haputale-pojkar

Och trevliga och glada bybor vart man än vände sig.

Och jag tog in på ett boende med fri utsikt rakt ned. Eftersom det är lågsäsong just nu (alltså april/maj) hade jag fördel när det gällde att förhandla om priset. Jag var benhård. är bara intresserad av det bästa rummet (längst upp och med fönster och balkong).

De försökte med alla knep för att få mig att betala normalt pris. Men det var ju lågsäsong och jag svarade att jag ville ha just det rummet och betala 90 kronor (1 500 rs), annars skulle jag gå vidare till nästa boende. Till slut enades vi om 1 700 rs per natt, vilket är cirka hundra kronor (normalpris är annars minst det tredubbla). Stort rum med jättesäng i massivt trä, soffa, ett par bord, stort badrum med toa och dusch och en stor balkong (bilden nedan är tagen cirka halv sju från min balkong).

sl-2017-haputale-soluppgang2

Stannade tre nätter och gjorde lite vandringar på sluttningarna och självklart ett par extra tågresor. Bland annat tog jag en eftermiddag tåget vidare mot slutstationen på denna tåglinje uppe i bergen. Trevlig utsikt och du vill sitta (eller hänga i en dörr) på vänster sida framförallt. Efter stationen Ella (en timma från Haputale) börjar tåget leta sig nedför ordentligt och du gör en häftig resa ned till en annan klimatzon (och nu mer djungelvegetation). Jag njöt verkligen av resan till Badulla och var där något timma och åkte sedan tillbaka upp till Haputale.

På vandring ned mot östkusten

Degen efter kände jag mig färdig med bergen och utsikten ned mot kusten hade gjort mig våldsamt sugen på strandliv. Fick en ide om att jag bara skulle ta mina väskor och promenera nedåt genom teodlingarna. Vilket jag också gjorde. Helt fantastiskt. Startade vid sjutiden på morgonen och vandrade på smala (upp till ett par meter breda) bergsvägar av grus och sten. Passerade genom en del små byar och hejade på glada bybor och frågade om bästa väg ned mot kusten.

sl-2017-haputale-teodling2

Nu gick jag inte hela vägen till kusten (hade varit alltför långt även för mig). Efter strax under två timmar hade jag kommit ned cirka tusen höjdmeter till en asfalterad väg och tog där en buss för några kronor till staden Wellawaya. På stationen slank jag in på toa (vilket kostade 20 rs eller om ni så vill 1 krona och 20 öre) och kastade mig sedan ombord på bussen till Monaragala. Tog en timma dit och bussen var tämligen mer än fullsatt.

En fullsatt bastubuss de sista timmarna

Dock ännu inte framme vid kusten. Dags för buss nummer tre för dagen och det visade sig bli en ganska het resa skulle man kunna säga. Bussen skulle avgå halv två och över en halvtimma innan stod den mitt under den stekande solen på sin hållplats och det var som ett smärre bastubesök att kliva in där. Nu hade jag två val. Vänta utanför tills bussen skulle gå och ha det något svalare i skuggan, men då skulle det bli ståplats på den 2,5 timmar långa bussresan till Pottuvil. Eller kliva på bussen en halvtimma innan avgång och få sittplats. Jag valde det andra alternativet och satt och svettades floder (fanns varken AC eller fläktar i bussen).

sl-2017-buss-moneragala-aguam-bay

Lagom till avfärd var det mer än fullsatt i bussen, som hade fem säten i bredd och överfullt med folk i mittgången. Det bästa man kan säga om denna bussresa var att den till slut tog slut…

Framme vid Pottuvil och närliggande strandområdet Arugam Bay, men det är en annan historia och vad det lider kommer ytterligare rapport om mina öden och äventyr på Sri Lanka. Plus mer utförliga rapporter om prisläget (boende, mat, shopping, transporter och dylikt) och tågtidtabeller och tågpriser från olika stationer.

Text och bild: Robert Karlsson (skrivet den 1 maj i Arugam Bay på Sri Lankas östkust)

Text & research: Robert Karlsson - tipsa gärna...
Share on Facebook
Facebook
Pin on Pinterest
Pinterest
Tweet about this on Twitter
Twitter
Share on LinkedIn
Linkedin
Email this to someone
email
Kommentarer

Skicka kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *