Höjdsjuka (AMS)
På höjder över 2 500 meter (t.ex. på berg, vulkaner eller i Bolivia, Peru, Tibet), drabbas de flesta till någon mån av den tunnare luften (mindre syre). Effekterna kan vara milda eller allvarliga och beror på att en mindre mängd syre (mot normalt på lägre höjder) fördelas till kroppens muskler och hjärna. Vilket har till följd att hjärtat och lungorna måste arbeta hårdare för att kompensera syrebristen.
Det är näst intill omöjligt att avgöra i förväg vem som kommer bli milt eller svårt drabbat, det har ej så mycket med den fysiska hälsan att göra (en otränad eller en elitidrottsman löper ungefär lika stor risk att drabbas vid vistelse på hög höjd).
Allvarliga fall av höjdsjuka har inträffat på 3 000 meters höjd över havet, men vanligen är det över 3 500 meters höjd som man bör vara försiktig.
Symptomerna på höjdsjuka (Acute Mountain Sickness – AMS) utvecklas vanligen under de första 24 timmarna på hög höjd, men kan fördröjas upp till tre veckor.
Milda symptomer inkluderar huvudvärk, problem att sova, tappad aptit, slöhet, yrsel.
Behandla dessa symptomer genom att dricka mycket vätska (vatten) och stanna på den plats du befinner dig (vila) tills symptomerna är borta (vanligen efter en till två dagar). Huvudvärkstablett kan användas. Om symptomerna fortsätter eller blir värre, gå omedelbart ned i höjd (500 meter nedåt i höjd kan räcka).
Det finns vissa mediciner mot höjdsjukan, bland annat acetazolamide (Diamox) och dexamethasone. Men de kan inte rekommenderas vanliga resenärer. De kan dölja de första milda symptomerna (första varningssignalerna på att det är dags att ta det lugnt och vila eller gå ned på lägre höjd).
AMS kan bli mer allvarlig utan någon förvarning, man måste få behandling och framförallt ned i höjd, annars kan det leda till döden.
Allvarliga symptom inkluderar andnöd, torrhosta, sprängande huvudvärk, problem med koordination och balansen, ologiskt beteende, illamående och uppkastningar, dåsighet och medvetslöshet.
Om du drabbas av någon av de allvarligare symptomen, ta det säkra före det osäkra och gå ned i höjd (och/eller besök doktor om det finns tillhands).
Grundregler när det gäller vistelser på hög höjd (över 3 500 meters höjd):
– Ta det sakta uppför och låta kroppen acklimatisera sig till höjden och den tunnare luften. Stig inte mer än 500 höjdmeter per dygn och lägg in ett par vilodagar per tusen höjdmeter.
– Drick extra mycket vatten (mer än du tror du behöver). Det är lätt att bli uttorkad utan man märker det i den torra luften.
– Res helst inte ensam, eftersom höjdsjukan kan slå till hårt och brutalt när man minst anar det. Då kan man verkligen behöva hjälp och stöd.
– Var extra vaksam på kroppens signaler (se de milda symptomerna) och var vaksam på om din reskamrat beter sig onaturligt (ologiskt beteende är ett allvarligt symptom).
Sammanfattning om höjdsjuka
Tar man det lugnt och fint och följer råden jag nämnt, bör man inte vara orolig för att besöka höga höjder (om man är i normalkondition och inte lider av hjärtsjukdomar eller liknande). Men det gäller alltså att tänka sig för och lyssna på kroppens signaler, då det är en väldigt otrevlig upplevelse att drabbas av höjdsjuka.
När jag blev riktigt dålig av höjdsjuka i Tibet
Jag fick höjdsjukan i den allvarligaste formen när jag (1994) cyklade upp och in i Tibet från Kina. Under cyklingen upp på en höghöjdsplatå, kom jag helt fel i höjdschemat…
Dag 1 cyklade jag från ca 1 000 meters höjd upp till 3 350 meter över havet, dag 2 upp till 3 800. Så långt gick allt bra. Dag 3 gjorde jag däremot ett drastiskt felbeslut.
Jag borde ha vilat och acklimatiserat mig till höjden under hela dag 3, men i stället cyklade jag upp på platån (över 4 500 meter). Jag fick ingen bra sömn den natten, i mitt tält uppe på platån. Nästa dag (dag 4) var allt otroligt jobbigt. Jag orkade bara cykla 1-2 kilometer och var sedan tvungen att vila, cykla 1-2 kilometer till osv…
Jag kan inte påminna mig att jag hade huvudvärk under dag 4, men jag drack troligen för lite vatten. Efter fyra mils cykling fick jag lift med en lastbil under resten av dagen och kvällen. Tog in på ett hotel och sov extremt dåligt den natten (var på cirka 4 700 meters höjd då).
Nästa morgon (dag 5) hade jag alla symptomen på mild höjdsjuka och flera symptom på allvarlig höjdsjuka (fick sedan fler och fler symptom under dagen): inte hungrig, illamående, huvudvärk, svårt att andas (kändes som jag hade en tvåhundrakilos vikt på bröstet), sluddrande tal, problem att gå rakt, snubblade hela tiden, svårt att tänka logiskt. Till slut hade jag alla symptom på allvarlig höjdsjuka (med ett undantag, jag blev inte medvetslös…)…
För att komma ned i höjd, var det först cirka 30-40 mils resväg (upp till ett pass på cirka 5 100 meters höjd). Cykla var ju helt uteslutet, så jag försökte få lift med en lastbil (det tog 6-7 mardrömstimmar innan jag till slut fick lift). Efter åtta timmar lastbilsfärd började vi äntligen nedstigningen och några timmar senare mådde jag helt plötsligt bra igen (då var vi på cirka 3 900 meters höjd).
Mycket av det jag upplevt under mina resor vill jag återuppleva, men höjdsjukan vill jag absolut inte uppleva igen. Det var hemskare än hemskt!
