Tågluff 2011 – London till Paris
Under november månad 2011 kombinerar jag ett besök på resmässan World Travel Market i London, med en liten tågluff i Europa.
11 nov 2011 och resmässan i London slutade i går kväll, min lilla europeiska tågluff
kunde återupptas och i går hände bland annat att jag……
Tog en rövare i färjelägret och tamme mig tusan…
När jag anlände Dover vid pass strax efter tio på förmiddagen och klev in i färjelägret var det i sista stund för nästa avgång: ”Kan du åka direkt?” undrade mannen i biljettluckan (öhh, skulle tro det…).
Enligt all efterforskning jag gjort skulle det inte gå att få rabatt på färjebiljetten ens om man har tågluffarkort, men jag tog en ”rövare” och testade i alla fall. Tamme tusan om inte ”rövaren” gick hem.
Biljettförsäljaren svarade att självklart skulle jag få rabatt och vips trollade han bort åtta pund från priset (90 kr sisådär och strax över 25 procent rabatt).
Då jag är en fattig resenär, kändes det banne mig som julafton (eller i varje fall som det vore någon sorts helgdag där man fick klappar).
Är förvirrad när tågen kör helgtidtabell (fast det är fredag)
Står i Calais och väntar på tåg som inte kommer och är helt förvirrad. Det är fredag, men inga tåg verkar gå som de skall och hela min resplan upp till Paris blir omkullkastad (hade tänkt vara framme hyfsat tidigt på eftermiddagen innan budgethotellen i Paris blir fulla).
Men nu stämde inget enligt min tidtabell (Thomas Cook European Rail Timetable) och väntan kändes evig.
Bordade dock till slut ett tåg mot Boulogne (30 minuters resa), som hade misstänktsamt lite passagerare och ännu färre konduktörer (ingen som ville se min biljett som jag fyllt i enligt tågluffarkonstens alla regler).
Hoppades på ett snabbt byte av tåg i Boulogne, men ack så jag bedrog mig. Samma visa här som i Calais och fick vänta 1,5 timma på snälltåget til Paris. Tog en promenad upp till stadens hjärta för att få tiden att gå (dock inget torg att direkt vallfärda till vad det kändes som).
Satt i världens mest obekväma tågsäte (nästan)!
Tåget mot Paris uppenbarade sig och visade sig ha världens mest obekväma säten. Svårt att beskriva, men var lite likt en hängmatta (väldigt liten) så att man sjönk ned och sedan var det så smalt att yttersidan på låren trycktes mot de hårda ytterkanterna av sitsen. Klart obekvämt alltså.
Okej – om jag skall vara helt ärlig kanske det inte var världens mest obekväma tågsäte, men det bör ändå ligga högt på listan i alla fall.
Mitt eget rekord i form av obekvämt säte upplevde jag nog (nu när jag tänker efter) redan år 1988 i Kina. Detta på en resa i Hard Seat mellan Peking och Chengdu (och sätena här levde verkligen upp till sitt namn). Dessutom var den kinesiska hard seat vagnen fylld till bristningsgränsen (de som inte fick sittplats, stod eller satt i gångarna i stället).
Denna minnesvärda resa tog lite drygt 35 timmar vill jag minnas. Första kvällen drack vi öl och hade sångtävling i vagnen, så den kvällen funkade hyfsat, men resterande 25 timmar var en verklig pina vill jag lova.
Insåg att det var helgdag i Frankrike
Hittade till slut i min tågtidtabell en lista med helgdagar och där stod det att den 11 november är helgdag i Frankrike.
Har dock inte lyckats lista ut vilkens sorts helgdag ännu, men kanske dagen ”då man inte behöver visa biljett på tågen i Frankrike”.
Vilket skulle förklara bristen på konduktörer (fast inte bristen på passagerare, då min vagn ned till Paris knappt ens var halvfull).
Förövrigt anlände tåget på sekunden – exakt klockan 20:20:00 (nästan japansk tågtidsprecision) – till Paris. Tog mitt pick och pack och gav mig ut på jakt på hotellrum.
Mötte en hotellägare som bara ville hyra ut sina billiga rum
Senast jag var i Paris bodde jag på Hotel Saint Pierre i krokarna av kyrkan Sacre Coor och glädjande nog hade de lediga rum.
ägarinnan (en gammal dam med sin gamle man) förvånade genom att erbjuda mig det billigaste rummet och verkligen poängtera att det var det billigaste (men om jag absolut ville kunde jag få ett dyrare). Klart ovanligt, för normalt brukar hotellägare helst vilja sälja in sina dyraste rum i första hand.
Mitt billiga rum är absolut långt ifrån lyx (så långt ifrån man kan komma), men jag var bara ute efter ett billigt eget rum med en säng och skrivbord och 30 euro är nog så lågt man kan komma i en europeisk huvudstad skulle jag nästan tro.
Sedan finns ju ingen dusch, kostar 10 euro extra, men det finns ju ett handfat och jag kan vaska mig där enligt konstens alla regler med hjälp av tvättlapp, tvål och lite blask.
Robert Karlsson (Paris, fredag den 11 nov 2011)