Pulsen stiger, hjärtat dunkar snabbare och magen skrumpnar ihop till ett litet russin. Benen rycker nervöst och svetten sipprar fram, trots att det egentligen är behagligt skönt i flygplans-kabinen. Jag sitter ånyo och våndas inför en flygresa och är övertygad att planet kommer störta.
Torsten Ehrenmark skrev en gång angående flygrädsla:
"Rädd att flyga är jag inte. Jag har en flygförsäkring, som är så väl tilltagen, att Ödet aldrig skulle unna min hustru att få ut pengarna."
Kanske skulle jag också teckna en skyhög flygförsäkring.
Säkraste transportmedlet
Rent statistiskt är flyg det säkraste transportmedlet, det är till exempel mycket större risk att förolyckas i en trafikolycka på vägarna i Asien. Enligt Luftfartsstyrelsens statistik har det inträffat 19 haverier mellan åren 1985 - 1994 i Sverige. Ungefär 0,7 haverier per 100 000 flygtimmar.
Fakta likt dessa styrker jag mig med innan planet startar, men lika förbaskat är jag förfärad. Motorerna varvar upp och planet skakar till, kaptenen släpper bromsarna och iväg skumpar vi fortare och fortare längs startbanan.
Vingarna gungar
Vingarna gungar och ser ut att kunna knäckas eller lossna vilken sekund som helst. men de är ju byggda lite elastiska, annars skulle de brytas av direkt. Hittills har det aldrig inträffat att ett plan har tappat vingarna och naturligtvis går starten, även denna gång, utan incidenter.
Så fort vi klättrat ovan molnen kommer flygvärdinnorna med dryckesvagnen. Vanligen skulle jag beställa en öl eller en drink
för att döva rädslan med, men inte denna gång. Jag har tänkt prova något nytt och inte dricka en droppe, bara slappna av och ha det bra.
En av anledningarna till det är att jag skall intervjua kaptenen och då tyckte jag det var ett utmärkt tillfälle att försöka flyga utan att styrka mig med starkvaror.
Det blir en lång, lång väntan, men efter fem timmar kommer äntligen flygvärdinnan och lotsar mig fram. Denna DC-10:a från Thai Airways flyger direkt, utan mellanlandningar, från Stockholm till Bangkok i Thailand. Det är fyra besättningsmän som ansvarar för flygningen, kaptenen Chunwachong Sing, andre piloten och två flygtekniker/navigatörer. Under de cirka 10,5 timmar som resan tar är det hela tiden två besättningsmän i cockpit.
Hundratals instrument
Vi flyger över Kazakstan, tyvärr är det natt och det är väldigt glest mellan städer byar som kan lysa upp lite natten. I motsats till mörkret utanför fönstret finns inne i cockpit hundratals lysande och blinkande lampor, knappar och instrument. Det är väldigt trångt och all väggyta och delar av taket är använt.
Chunwachong visar mig en del av instrumenten och berättar dess funktioner. Rakt framför de båda piloternas stolar sitter en T-panel med de fyra viktigaste instrumenten: hastighetsmätare, höjdmätare, kompass och gyrohorisonten (visar flygplanets lutning jämfört med horisonten).
Andrepiloten och en av flygteknikerna har för tillfället ansvaret. Autopiloten är inkopplad och sköter själva flygandet. Kaptenen berättar att de kan landa planet med autopiloten om det skulle behövas, men att de aldrig gör det. När autopiloten är inkopplat under själva flygningen tar piloterna emot information som kommer från markkontrollerna och autopiloten kontrolleras så att den följer dem. De får bland annat uppgifter om vilken flyghöjd och position de skall hålla.
- Mellan var tionde och tjugonde minut får vi ny information av flygledarna som sitter i små centraler utplacerade efter hela vägen, berättar Chungwchong.
Luftrummet noga kontrollerat
För det mesta är allt luftrum mellan 2 900 - 14 000 meters höjd kontrollerat av markkontrollerna. De ser till att alla flygplan i luften håller rätt avstånd och höjd från varandra. Enligt internationella regler är säkerhetsavståndet 300 meters höjdskillnad mellan två plan. För plan som flyger på samma höjd skall tio minuters flygtids avstånd skilja dem åt.
- Vår marschhöjd är 11 000 meter nu, men den kan variera mellan 8 000 - 12 000 meters höjd.
När vi har pratat i ungefär en halvtimma säger kaptenen att han behöver gå iväg och vila lite, innan det är hans tur att ta över bakom spakarna igen. Jag tackar för mig och går tillbaka till min plats.
Några timmar senare närmar vi oss Thailand och inflygningen börjar. Nu sitter alla fyra besättningsmännen i cockpiten och förbereder landningen. Vilken går alldeles utmärkt och vi kan kliva ut i ett bastuhett Bangkok, trots att klockan inte är mer än åtta på morgonen.
Lite flygfakta
Start av motorerna ger ett visslande eller surrande ljud och lätta skakningar i flygplanet. En mekaniker med hörlurar övervakar varje motor i tur och ordning under starten.
Utkörning (taxning) kan vara ganska hoppig i början. Flygplanets höga vikt på små hjul gör att däcken under parkering kan få platta fläckar undertill och det kan ta från några hundra meter till flera kilometers markkörning innan de återtar sin runda form.
Mindre än en minut efter att planet lyft hörs en kraftig duns när hjulen fälls in och luckorna stängs efter dem.
Motorvarvet kan variera ganska mycket de sista minuterna före landningen då piloterna måste hålla en exakt fart. Det kan bli en duns när flygplanet sätter sig på banan beroende på att hjulbromsarna har ett antilåsningssystem för våta och hala banor som inte fungerar om hjulen sätts för mjukt i banan. Motorljudet ökar kraftigt precis när planet tagit mark eftersom motorutblåset vänds framåt för att hjälpa till med inbromsningen.
Robert Karlsson (5 december 1997)
