Fästningen tog 70 år att bygga
I Cusco finns många byggnader och ruiner från Inka-tiden. Därtill vilar många av de byggnader, som restes av de spanska kolonisatörerna, på samma grunder som byggnader från inka-tiden tidigare vilade på.
En av de mest impopnerande sevärdheterna är ruinerna av fästningen Sacsahuamán, som blickar ut över staden uppe på sluttningarna ovanför staden. Fästningen är byggd av jättelika stenblock vägande flera hundra ton styck. Arkeologer uppskattar att det tog 10 000-tals arbetare närmare 70 år att uppföra alla byggnader och murarna runt.
Vid fästningen startar även den underjordiska floden, som rinner genom berggrunden under Cusco och förser staden med vatten. De underjordiska gångarna hackades ut av den indianska befolkningen långt innan spanjorerna erövrade Inka riket.
Se bilder från Sacsahuamán.
Den höga höjden som Cusco ligger på, gör att det tar några dagar att acklimatisera sig. I början ger den tunna luften lätt huvudvärk och andningen blir tung. Drick ordentligt (vatten) och ta det ganska lugnt i början med fysiska aktiviteter.
Att lämna staden med tåg (till exempel till Machu Pichu) är en upplevelse utöver det vanliga. Tågspåret ligger lagt i sick-sack uppför sluttningarna som omger staden. Det tar en god stund för tåget att arbeta sig högre och högre upp.
Machu Pichu
Ruinerna av den mystiska Inka staden Machu Pichu ligger på en 500 meter hög bergstopp med nästan lodräta stup åt alla håll. Djupt nere i dalgången, ungefär 1 900 meter över havsytan, rinner floden Urubamba. Machu Pichu är beläget cirka 80 kilometer nordväst om Cusco.
Ruinerna är något som verkligen tar andan ur de flesta besökare och torde vara en av de största sevärdheterna i världen. Inkasamhället hade mästare inom stenhuggarkonst, arkitektur och stadsbyggnad. Stenbyggnader var förnämliga hantverk och ännu i dag står till exempel många byggnader i Machu Pichu orubbat.
Stenblocken till byggnaderna har så perfekt passform att det inte går att få in ens ett rakblad i springorna mellan stenarna.
© Magnus Engqvist
Machu Pichu var en plats som bara ett fåtal utvalda fick besöka och vistas i. Där fanns gator och torg, akvedukter med kristallklart vatten och fontäner med ornament och konstverk. Det fanns inga fattiga i staden.
De utvalda som fick ynnesten att vistas i staden bestod av präster, höga funktionärer, hantverkare och betjänter. Bland de viktigaste invånarna var troligen mamacunas: flickor utvalda att dedikera sitt liv åt att helga solguden.
I dag finns det väldigt lite som förklarar vad som hände stadens befolkning. Det troliga är att spanjorerna aldrig hittade dit. En som däremot hittade dit var arkeologen Hiram Bingham, som 1911 fann den igenväxta staden högt uppe på sin bergskulle.
Besöka Machu Pichu och gå Inkaleden
Numera behöver du inte vara utvald av Inka rikets härskare, för att få besöka staden.
Från staden Cusco, går det dagligen ett turisttåg klockan 07.30 till Aguas Calientes, som anländer 11.25. Tågbiljetten kostar 20 US Dollar för enkel eller 25 för tur- och retur. Tillbaka avgår tåget 16.30. Det finns billigare lokala tåg också, men turister är inte tillåtna att resa med dessa.
Sedan får man ta en buss till själva entren av Machu Pichu (kostar cirka 6 US Dollar) eller så kan man vandra, vilket tar ungefär 1,5-2,5 timmar. I Aguas Calientes finns några billiga hotell för den som vill stanna över natten, även restauranger och dyrt internet cafe.
Det går att även att vandra till Machu Pichu längs Inka leden från Cusco. Det tar fyra dagar och kostar ungefär 150 dollar (bokas billigast i Cusco). Priset inkluderar inträden till Inka leden och Machu Pichu, tält, sovsäck, guide, bärare och mat. Man vandrar på mellan 1 500 och 4 200 meters höjd.
Under året har reglerna ändrats, så att alla som vandrar längs Inkaleden måste ha guide med sig. Vilket numera gör det omöjligt att gå på egen hand, det finns ett antal checkpointer efter vägen där man kontrollerar så att alla ingår i en organiserad grupp med en auktoriserad guide.
Det är alltid mycket turister på denna led, så räkna inte med att få någon ensamhet. Det är flest besökare på sommaren, mellan juli och september, då det krävs bokning lång tid i förväg för att få plats i en vandrings-grupp. Minst besökare är det under den blöta, kalla och geggiga regnsäsongen mellan november/december och april.
© Magnus Engqvist
Vandra in och ut, och upp och ner längs ruinerna
© Magnus Engqvist
Urubamba floden och tågstationen vid Machu Pichu
Läs mer om Inkaleden och se bilder, även ett antal bilder från Machu Pichu.
Titicacasjön
Denna alldeles magnifika sjö är belägen på en höjd av hela 3 811 meter över havet, i en sänka i den andinska bergskedjan.
© Magnus Engqvist
Titicacasjön ligger delvis även i Bolivia och det går att ta en färja mellan de två ländernas delar av sjön. Dess längd är 170 kilometer och det är den största sjön i Sydamerika. Därtill är det en av världens högst belägna sjöar (det finns bland annat några småsjöar i Tibet som ligger på högre höjd).
Titicacasjön har även en del öar, bland dem solens ö. Vidare är den fylld av mänskligt byggda små vassöar, som bebos av indianbefolkning. Staden Puno, är den största hamnen längs sjön.
För att ta sig fram över sjön använder många av invånarna kanoter byggd av vass.
Segla på Titicacasjön eller vandra på någon av dess öar gjorda av vass
En tågresa som kräver syrgas
Att åka med ett tåg högt upp bland molnen skulle för mig vara en riktig höjdarresa, möjligheterna finns i Peru eftersom det går tåg mellan Lima och Huancayo som är uppe och nosar på 5 000 meters gränsen. Tyvärr verkar passagerartrafiken för närvarande vara stoppad (om någon sitter med senaste nytt i denna fråga, mail hit till oss).
Från Lima går det att ta tåget upp till höga höjder, så högt att det för många krävs syrgas för att inte svimma av. Resan med tåg till staden Huancayo slingrar sig sakta högre och högre upp längs Andernas sluttningar. När tåget sakta kämpat sig upp över 3 000 meters höjd, ja då får konduktörerna börja rycka ut med syrgas till passagerarna.
Som högst letar sig tåget upp till Ticlio på 4 800 meter över havet. På denna höjd finns inga träd, utan det är mest ett månliknande landskap. Passagerarna på tåget pratar med hes viskande röst, samtidigt som tåget kvider när det kämpar sig igenom kurvor upp och ner och tar sig igenom tunnlar.
Efter Ticlio börjar tåget åka nedför igen och når slutligen, efter en färd på över hundra slingriga mil, staden Huancayo. Som bland annat är berömd för sin marknad på söndagar.
Vill du ha mer resfakta, reportage och bilder, prova länkavdelningen för sajter om Peru.
Robert Karlsson
Foto: Magnus Engqvist
