Ta fram en atlas och leta reda på ett uppslag där du kan se Sverige och Sydostasien samtidigt. Leta upp Oskarshamn (i jämnhöjd med Ölands norra udde) och Singapore (längst ner på Malackahalvön). Tänk dig sedan att du ska resa till Singapore utan att flyga.
   Tankarna kan sväva från "det går aldrig" till "det har jag redan gjort". Våra tankar var något i stil med "det borde vara möjligt" och "det finns bara ett sätt att få veta". Givetvis inser väl alla att det är möjligt att göra en sådan resa, men är det möjligt för lekmän utan större resvana.

Efter planering av resrutt, studier av länder och införskaffande av nödvändiga visum var det äntligen dags. Det var inte utan lite fjärilar i magen jag kvällen 21/2-97 packade min ryggsäck med kläder och prylar för sex veckors resande. Visst, några charterresor hade man ju varit på innan, men detta var nytt. Sömnen den natten var inte bland de bästa jag upplevt, vad var glömt.
   Strax efter 10 på lördag förmiddag 22/2 klev vi på buss 835 mot Stockholm, det hade börjat. Nästa färdmedel blev färja Stockholm-Helsingfors, förväntningarna var stora, börja resan med en riktig fest! Trodde vi. Färjan var nästan öde och efter misslyckat raggande i baren var det lika bra att sova.
   Att vakna en blaskig söndag i Helsingfors är illa, om man sedan måste slå ihjäl en hel dag är det horribelt. Men på något sätt gick timmarna och slutligen såg vi det gula tåget med rysk text på rulla in på stationen. Nu var det spännande igen.
   Konduktören levde upp till alla fördomar, bred hatt och halvsurt humör. Efter några timmar i finskt vinterland kom vi till gränsen. Att passera en gräns med tåg är en speciell upplevelse. Först passpolisen i det land man ska lämna och efter en stunds tågresa i ingenmansland ankomstlandets passpolis. Tåget rullade vidare genom kolsvarta skogar. Efter en stund stannade tåget vid en plats i ingenstans, kraftigt upplyst av strålkastare.

Nervös väntan
En grupp människor kom från en byggnad mot tåget, de klev ombord och tåget började sakta rulla igen. Man kunde tydligt höra de ryska gränspoliserna i vagnen. I magen steg spänningen tills slutligen tre män kom in i vår kupé, två passpoliser och en militär. Poliserna stämplade passen, militären gjorde en halvslapp koll i hytten. Humöret hos ryssarna var gott, inte alls så sura som vi befarat. Tåget rullade nu vidare in i Ryssland, resan hade börjat på allvar!
   Anders och jag hade innan fördomsfullt pratat om östeuropeer som stryker runt i träningsoveraller och letar efter något att stjäla. När tåget stannade i Viborg i ryska Karelen tog vi lite luft på den mörka perrongen när plötsligt två orakade män i träningsoveraller kom strykande och smet in i tåget, fördom nummer 1 blev verifierad.
   Det blev morgon den 24/2, utanför låg snön gråvit i det gråa landskapet. Konduktörerna spelade rysk musik och bjöd på te med kakor till. Vi hängde som småbarn på fönstret när vi gled in i Moskvas bistra förorter. När tåget slutligen stannat klev vi ut på perrongen där vi snart såg vår taxi.
   Två danskar kom mot oss, palestinasjalarna dinglade, jag sade:
   -Dem där ska till Indien.
   En grupp jollrande norrmän med flaggor kom också travandes på perrongen, vi sade inget, bara suckade lite tyst. I taxin frågade Anders danskarna vart de skulle, de svarade Indien, fördom nummer 2 bekräftades.

Moskva överraskar
Full fart genom Moskvas gator till hotell Belgrad. Moskva blev en positiv överraskning av stora mått, var man än vände sig såg man någon av de sju Stalinkatedralerna, skyskrapor i "Stalin-Gotisk" arkitektur. Röda torget med Kreml, St Basils katedral samt varuhuset GUM, oändligt stora, pampiga och vackra byggnader. Moskva blev snabbt en av dessa städer
man vet att man kommer återvända till.
   Ryska folket är ju lite speciella. Själv tycker jag att jag kan vara lite väl fördomsfull, men det är INGENTING mot ryssarna. När vår brittiske reskamrat Carrie berättade att hon kom från London sade vår ryska guide Olga:
   "Yes, i've been to London and seen all these black people, many children, no brains. And the jews, they have moved to US everyone, but that's just as good."
   Ryssarna är också väldigt macho, dricker ren vodka m.m. Men även ett stolt och kultiverat folk, jag kan inte säga att jag tyckte illa om dom.
   Efter två hektiska dagar i Moskva var det så dags att fara till Jaroslavlstationen. Vi tog farväl av vår guide Olga, visade våra biljetter och klev på den romantiska, väldiga och mytomspunna Transsibiriska järnvägen. Anders och jag visades till vår kupé som vi delade med de flummiga danskarna, Mads och Lisa från Viborg, som senare skulle visa sig vara underbara människor.

Billig öl och vodka
Efter att vi fått våra spottkoppar, såna delas ut eftersom kineser helt ogenerat brukar spotta på golvet tog vi en promenad i tåget Snart träffade vi på kineser som ville sälja öl, Nanning Beer i 66 cl flaskor för 1$US styck, i restaurangvagnen såldes helflaskor med vodka för 10 styck. 30 minuter senare hade vi fest i vår kupé, deltog gjorde Anders, jag, danskarna, Carrie samt våra norska grannar Siv, Heidi, Ellen, Stein-Rune med flickvän, kraniet och Christine.
   Öl och vodka flödade, mums.

   Dagarna på tåget flöt på i ett ganska inrutat schema. Man vaknade förhoppningsvis vid 9-tiden lokal tid, detta kunde vara svårt eftersom man passerade en tidzon per dygn, samtidigt som man var uppe sent på kvällarna. Kom man nu i alla fall upp gick man till "Grouppa", det var slang för restaurangvagnen.
   Första gången jag och Anders kom dit sade föreståndaren allvarligt "Grouppa". Vi tittade konstigt, han sade åter allvarligt "Grouppa", vi gick och hämtade Carrie. När vi kom tillbaka sade han åter "Grouppa", men denna gång i en nöjd ton. Allt var frid och fröjd och vi kunde inta vår första frukost på tåget.
   Frukosten bestod oftast av ett par bitar ljust bröd, gröt eller soppa samt te. I våra biljetter ingick mat vilket gjorde livet ombord väldigt oansvarigt och glidigt. Efter frukosten gick man gärna och la sig en stund eller snackade lite dynga med de andra, Carrie bodde ihop med tre mongoler och kom därför mer än gärna in till oss.

Massor med mat
När det nalkades mot lunchtid gick man åter till gruoppa för att inta dagens brakmiddag. I Ryssland är lunchen dagens stora mål. Inleds alltid med en kycklingsallad med vit dressing, följt av en bastant soppa och därefter fett kött med fet potatis. Allt avslutas givetvis med te. Eftersom Carrie var kräsen och vegetarian, men även skamsen fick Anders och jag alltid äta upp hennes portioner också.
   Efter en sådan middag var det bara att gå och lägga sig. När maten sjunkit ner något och man luftat sig på någon station var det dags för middagen, den inföll vid 6-tiden lokal tid. Den var ungefär som lunchen men utan sallad och soppa. Efter teet passade det dock bra att exempelvis beställa in en flaska vodka och sitta och klämma i sig ur dricksglas utan virke. Gott? Nej, men macho.
   När grouppa stängde vid 8tiden gick man vidare till någon kupé och fortsatte festandet till man inte kunde hålla ögonen öppna längre.
   I det rutinartade men underbara levernet på tåget inträffade vissa händelser som man aldrig kan glömma.

Hänger utanpå tåget
Som kvällen den 28/2. Tåget hade stannat i Novosibirsk, vi gick ut och tog lite frisk luft. Det var kallt, säkert 20 minusgrader. När tåget börjat rulla igen följde Anders och Mads med Jack till hans kupé 1:a-klassvagnen. Tåget hade nu fått upp skaplig fart, uppskattningsvis mellan 50 och 70 km/h. När de gick mellan två vagnar hörde de ett knackande ljud som upprepades.
   De tittade ut genom fönstret och fick se en full ryss hänga i stagen utanpå tågvagnen. Anders öppnade ett fönster och sa "we're gonna get some help". Ryssen gjorde tummen upp. När konduktörerna informerats kom de sakta gående i vagnen och sa:
   -Shut window, cold.
   I lugnt mak öppnade de dörren, tog in den packade och nedkylde ryssen, stängde dörren igen, det var det rutinuppdraget. Ryssen vinglade lugnt vidare mot sin vagn.
   En annan händelse var när tåget rullade in i Mongoliets huvudstad Ulan-Bator. När tåget stannat på stationen rusade fattiga mongoler ombord och försökte ta sig in i kupéerna och stjäla vad de kunde komma över.

Gå till del 2

Text och bild: Anders Dahlgren   (19 mars 1998)
© Detta material är skyddat av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering förbjuden.