{"id":6029,"date":"2009-08-10T10:28:59","date_gmt":"2009-08-10T09:28:59","guid":{"rendered":"http:\/\/www.jordenrunt.nu\/wp\/?p=6029"},"modified":"2009-08-10T10:28:59","modified_gmt":"2009-08-10T09:28:59","slug":"fakta-om-hojdsjuka-ams","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.jordenrunt.nu\/resa\/reseplanera\/hojdsjuka\/fakta-om-hojdsjuka-ams\/","title":{"rendered":"Fakta om h\u00f6jdsjuka (AMS)"},"content":{"rendered":"

På höjder över 2 500 meter drabbas de flesta människor till någon mån av den tunnare luften (mindre syre). Effekterna kan bli milda eller allvarliga, och beror på att en mindre mängd syre (mot normalt på lägre höjder) fördelas till kroppens muskler och hjärnan. Vilket gör att hjärtat och lungorna måste arbeta hårdare för att kompensera syrebristen.
\n   Platser där detta kan inträffa är till exempel på högre berg och vulkaner. Vidare i bland annat Bolivia, Peru, Nepal, Indien, Pakistan och Tibet.
\n   Det är näst intill omöjligt att avgöra i förväg vem som kommer bli milt eller svårt drabbad av höjden och den tunnare luften. Det har inte så mycket med den fysiska hälsan att göra. En otränad eller en elitidrottsman löper ungefär lika stor risk att drabbas vid vistelse på hög höjd.
\n   Allvarliga fall av höjdsjuka har inträffat på 3 000 meters höjd över havet, men vanligen på höjder över 3 500 meter bör man bör vara försiktig och lyssna på kroppens signaler.
\n 
\nSymptomerna på Acute Mountain Sickness (AMS)<\/strong>
\n 
\nSymptomerna på Acute Mountain Sickness utvecklas vanligen under de första 24 timmarna på hög höjd, men kan fördröjas upp till tre veckor.
\n 
\nMilda symptomer<\/strong> inkluderar huvudvärk, problem att sova, tappad aptit, slöhet och yrsel. De flesta som vistas på högre höjd drabbas i början av detta.
\n   Behandla dessa symptomer genom att dricka mycket vätska (vatten) och stanna på den plats du befinner dig (vila) tills symptomerna är borta (vanligen efter en till två dagar). Huvudvärkstablett kan användas. Om symptomerna fortsätter eller blir värre, gå omedelbart ned i höjd (500 meter nedåt i höjd kan räcka).
\n   Det finns vissa mediciner mot höjdsjukan, bland annat acetazolamide (Diamox) och dexamethasone. Men de kan inte rekommenderas vanliga resenärer. De kan dölja de första milda symptomerna – första varningssignalerna på att det är dags att ta det lugnt och vila eller gå ned på lägre höjd.
\n 
\nAMS kan bli mer allvarlig utan någon förvarning, då måste man få behandling och framförallt ta sig ned i höjd, annars kan det leda till döden.
\n 
\nAllvarliga symptom<\/strong> inkluderar: andnöd, torrhosta, sprängande huvudvärk, problem med koordination och balansen, sluddrande tal, ologiskt beteende, illamående och uppkastningar, dåsighet och till slut medvetslöshet.
\n   Om du eller din reskamrat drabbas av någon av de allvarligare symptomen, ta det säkra före det osäkra och gå ned i höjd (och\/eller besök doktor om det finns tillhands).
\n 
\nGrundregler för vistelse på hög höjd<\/strong>
\n 
\nTänk på detta när du tar dig uppåt på höjder över 2 500 meter:
\n 
\n1. Ta det sakta uppför och låta kroppen acklimatisera sig till höjden och den tunnare luften. Stig inte mer än 500 höjdmeter per dygn och lägg in en eller ett par vilodagar per tusen höjdmeter. Däremot går det bra att stiga mer under en dag (till exempel över ett pass), om du sedan går nedåt igen under samma dag och inte sover på mer än 500 höjdmeter längre upp än natten före.
\n 
\n2. Drick extra mycket vatten, mer än du tror du behöver. Det är lätt att bli uttorkad utan man märker det i den torra luften.
\n 
\n3. Res\/vandra\/klättra helst inte ensam, eftersom höjdsjukan kan slå till hårt och brutalt när man minst anar det. Då kan man verkligen behöva hjälp och stöd.
\n 
\n4. Var extra vaksam på kroppens signaler (se de milda symptomerna) och var vaksam på om din reskamrat beter sig onaturligt (ologiskt beteende är ett allvarligt symptom).
\n 
\nSammanfattningsvis<\/strong>
\n 
\nTar man det lugnt och fint och följer råden behöver man inte vara orolig för att besöka höga höjder (om man är i normalkondition och inte lider av hjärtsjukdomar eller liknande).
\n   Men det gäller alltså att se upp och lyssna på kroppens signaler. Vila ofta, drick mycket och fortsätter besvär som huvudvärk och trötthet i flera dagar så bör du gå ner i höjd (sedan kan man fortsätta uppåt igen när man mår bättre).
\n 
\nMin egen upplevelse av höjdsjukan<\/strong><\/font color>
\n 
\nJag drabbades av höjdsjuka när jag (1994) cyklade upp och in i Tibet från Kina.
\n   Jag kom helt fel i höjdschemat och tog inte det här med acklimatisering till hög höjd på så stort allvar som jag borde ha gjort (trodde inte att höjden skulle påverka så mycket)
\n   Dag 1 cyklade jag upp till 3 350 meters höjd, dag 2 till 3 800. Dag 3 begick jag mitt första stora misstag, nämligen att cykla upp till 4 550 meters höjd och sedan trampa fram till sent på kvällen på denna höjd (sov väldigt dåligt i mitt tält den natten).
\n   Jag borde ha vilat och acklimatiserat mig under dag 3 på 3 800 meters höjd.
\n 
\nMitt andra stora misstag var att under dag 4 fortsätta cykla på denna höghöjdsplatå som leder in till Tibet. Eftersom jag inte mått bra under natten, hade tungt att andas och var trött bara av att stå upp, borde jag antingen ha vilat eller helst av allt ha vänt om och tagit mig ned i höjd i stället under en dag (för att fortsätta uppåt nästa dag).
\n   Men jag fortsatte alltså framåt och det var otroligt jobbigt att cykla. Jag orkade bara ta mig fram 1-2 kilometer i stöten och var sedan tvungen att vila (låg vid vägkanten och kippade efter andan), cyklade sedan 1-2 kilometer till, vilade osv…
\n   Efter fyra mils cykling under dag 4 orkade jag inte längre och låg helt utslagen när en lastbil kom och erbjöd lift (åkte med den till sent på kvällen).
\n   Tog sedan in på ett hotell och sov extremt dåligt (var på cirka 4 700 meters höjd då).
\n 
\nJag kan inte påminna mig att jag hade någon huvudvärk under dag 3 och 4. Däremot drack jag högst troligen för lite vatten under dessa dagar (hade ungefär sju liter vatten med mig och det var svårt att hitta vatten däruppe, så jag ransonerade det).
\n 
\nPå morgonen dag 5 (på hotellet) hade jag alla de milda symptomerna på höjdsjuka och även några av de allvarliga. Efterhand fick jag fler och fler av de allvarliga symptomerna.
\n   Bland annat var jag inte hungrig, men däremot illamående, hade svår huvudvärk, hosta och tung att andas (kändes som jag hade en tvåhundrakilos vikt på bröstet). Mitt tal var sluddrigt och det var svårt att gå rakt (dessutom snubblade jag hela tiden).
\n   För att komma ned i höjd, var det cirka 30-40 mils resväg (upp till ett pass på cirka 5 100 meters höjd), innan det gick att ta sig nedåt. Jag försökte under eftermiddagen få lift med passerande lastbilar (tog 6-7 mardrömstimmar innan jag fick napp).
\n   Efter åtta timmars lastbilsfärd började vi äntligen nedstigningen och några timmar senare mådde jag helt plötsligt bra igen (på cirka 3 900 meters höjd) och jag vara bara lite trött (sovtrött).
\n   Troligen hade jag tur som kom ned på lägre höjd i tid.
\n 
\nLär av mina misstag<\/strong> och ta höjden och denna tunnare luften på allvar. För det är verkligen inte roligt att råka ut för de allvarligare formerna av höjdsjuka (helt överlägset det värsta jag varit med om under mina resor och jag vill aldrig råka ut för det igen). <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

På höjder över 2 500 meter drabbas de flesta människor till någon mån av den tunnare luften (mindre syre). Effekterna kan bli milda eller allvarliga, och beror på att en mindre mängd syre (mot normalt på lägre höjder) fördelas till kroppens muskler och hjärnan. Vilket gör att hjärtat och lungorna måste arbeta hårdare för att […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[232],"tags":[],"class_list":["post-6029","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-hojdsjuka"],"blocksy_meta":{"styles_descriptor":{"styles":{"desktop":"","tablet":"","mobile":""},"google_fonts":[],"version":8}},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.jordenrunt.nu\/resa\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/6029","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.jordenrunt.nu\/resa\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.jordenrunt.nu\/resa\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.jordenrunt.nu\/resa\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.jordenrunt.nu\/resa\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=6029"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.jordenrunt.nu\/resa\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/6029\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.jordenrunt.nu\/resa\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=6029"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.jordenrunt.nu\/resa\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=6029"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.jordenrunt.nu\/resa\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=6029"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}