Brev

För länge länge sedan, på den tiden innan Internet, fanns det egentligen bara två sätt att kommunicera med dem där hemma: via telefon eller brev (det senare även kallat ”snail mail” i dagens stressiga IT-tider).
   Telefon är dyrt i dag, men det var ännu dyrare då, så det var bara ett nödfallsalternativ som man plockade fram någon gång per resa. Brev däremot gick ju att skicka och även ta emot från familj och vänner (även om det ju tog lite tid innan man fick ett svar på skickat brev).
   Nuförtiden regerar e-post, men det är alltid uppskattat att även krydda kontakten med de därhemma med ett vykort då och då (eller kanske till och med ett riktigt brev).
 
Poste Restante…
Strängt taget det enda sättet förr i tiden att få tag på den som var ute och reste, var via brev. Då vanligen via Poste Restante – vilket betydde att brevet skickades till ett postkontor där resenären hämtade brevet.
Jag vet inte hur utbrett detta är nuförtiden, men större postkontor har nog en ”Poste restante”-avdelning dit det går att skicka brev. En förutsättning är dock, att du vet ungefär när du skall vara i de olika städerna, så att det går att skicka till dig efterhand du reser runt.
   Räkna med att det kan ta ett par veckor för ett brev att komma fram till Asien, till än mer avlägsna platser kan det ta ännu längre tid för brev att nå fram.
   
För att nå dig skall breven vara märkta med:
– Ditt namn (efternamnet understruket, annars kan det sorteras efter förnamnet)
– Poste Restante
– General Post Office (eller Main Post Office om det inte är huvudpostkontoret i ett land)
– Stad
– Land
   När brevet anlänt till postkontoret sorteras det vanligen in efter efternamnet på poste restante avdelningen. Där söker du sedan genom bunten med brev för rätt bokstav.
   Om du hittar brev till dig, får du sedan oftast visa upp passet (för att bevisa att det är ditt brev) och vanligen betala en liten avgift per brev.
 
”Back in those days” minns jag vilken glädje det var då man kunde sätta sig på trappan utanför postkontoret i ett främmande land och läsa ett brev hemifrån (man kände sig glad som ett barn på julafton då…).

Text & research: Robert Karlsson - tipsa gärna...
Share on Facebook
Facebook
Pin on Pinterest
Pinterest
Tweet about this on Twitter
Twitter
Share on LinkedIn
Linkedin
Email this to someone
email