{"id":2504,"date":"2009-03-13T12:47:02","date_gmt":"2009-03-13T11:47:02","guid":{"rendered":"http:\/\/www.jordenrunt.nu\/wp\/?p=2504"},"modified":"2009-03-13T12:47:02","modified_gmt":"2009-03-13T11:47:02","slug":"lurendrejerier","status":"publish","type":"post","link":"http:\/\/www.jordenrunt.nu\/resa\/reseplanera\/abc\/2009\/03\/13\/lurendrejerier\/","title":{"rendered":"Lurendrejerier"},"content":{"rendered":"

Ett knep som florerar för att lura av turister pengar (i Asien bland annat) är ”spränga casinots bank”. Vanligen går det till så att turisten blir stoppad av någon på gatan som säger sig arbeta (eller har en bekant som arbetar) på ett casino i Malaysia.
\n   Han\/hon är dealer vid ett kortbord och tillsammans kan ni tjäna storkovan genom att han ger dig rätt kort och lär dig vissa tecken så du vet när du skall satsa pengar och när du inte skall. På detta sätt säger han att ni tillsammans kan tjäna stora pengar på kort tid.
\n   Turisten blir sedan hembjuden till en bostad, där de olika tecknen som kommer användas skall läras ut. Ofta är det flera personer där, för att det skall bli så likt ett riktigt casino som möjligt.
\n   När turisten är upplärd på tecknen så kommer ett förslag om att provspela lite för att ”slipa” på alla tecken och för att göra det hela så verklighetstroget som möjligt är alla de andra personerna också med och spelar. Till slut spelas det om pengar på riktigt.
\n   Det har vid flera tillfällen hänt att svenska turister (och turister från andra länder) har förlorat tusentals kronor (ibland hela reskassan) eftersom de fortsatt att spela och sedan inte vågat sluta.
\n   Själv har jag blivit erbjuden att vara med och ”spränga casinots bank” två gånger. Den första gången i Penang, Malaysia, men jag sa nej direkt. Han som ville att ”vi” skulle tjäna pengar tillsammans sa att det inte skulle kosta mig något, för han skulle stå för insatserna och sedan skulle vi dela på pengarna. Jag sa nej igen och gick därifrån.
\n   Den andra gången jag blev erbjuden var i Bangkok, Thailand. Jag var ute och gick på staden när en man kom fram och började prata med mig, han undrade var jag kom från och sken upp som en sol när jag sa Sverige. Han sa att hans syster skulle åka till Sverige snart och undrade om jag kunde ge henne några tips.
\n   Nu fanns det ju ingen syster som skulle till Sverige, däremot plockades kortleken fram direkt jag klev in i huset (där det satt ett gäng thailändare och bara väntade på att få spela skjortan av mig). Jag blev erbjuden att tjäna stora pengar, eftersom han jobbade på ett casino i Malaysia. Jag tackade nej och gick därifrån.
\n   Detta att de säger att de har en familjemedlem som skall resa till Sverige (eller Norge om du kommer därifrån) är oftast bara ett sätt att få kontakt med dig och gärna få hem dig till deras hus. Där de sedan försöker lura av dig pengar på något sätt. Ett annat vanligt sätt att lura av turister pengar i Thailand är att få dem att köpa billiga ädelstenar.
\n   När det gäller köp av ädelstenar i Thailand (eller andra länder i världen) är det i 99 fall av 100 så att turisten inte kommer tjäna några som helst pengar på affären genom att sälja stenarna i sitt hemland (det högst troliga är att stenarna är värda mycket mindre än vad som betalades för dem).
\n   Om du däremot vill köpa en sten för personligt bruk, kan du göra en god affär. Men då skall du inte köpa den på impuls.
\n   I Thailand existerar högst aldrig några rea-utförsäljningar i butiker. Seriösa butiker har stadiga priser och de har inga personer som springer runt på staden och raggar upp turister. Så får du erbjudande av någon thailändare, som vill visa dig till en butik där de har utförsäljning, så kan du var väldigt säker på att de försöker ”blåsa” dig.
\n 
\nMer fakta om lurendrejerier utomlands<\/u><\/A><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Ett knep som florerar för att lura av turister pengar (i Asien bland annat) är ”spränga casinots bank”. Vanligen går det […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[48],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"http:\/\/www.jordenrunt.nu\/resa\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2504"}],"collection":[{"href":"http:\/\/www.jordenrunt.nu\/resa\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/www.jordenrunt.nu\/resa\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.jordenrunt.nu\/resa\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.jordenrunt.nu\/resa\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=2504"}],"version-history":[{"count":1,"href":"http:\/\/www.jordenrunt.nu\/resa\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2504\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":31573,"href":"http:\/\/www.jordenrunt.nu\/resa\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2504\/revisions\/31573"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/www.jordenrunt.nu\/resa\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=2504"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.jordenrunt.nu\/resa\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=2504"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.jordenrunt.nu\/resa\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=2504"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}