Titta vi flyger
© PhotoDisc, inc.
Stansteads flygplats, på väg hem efter en charterweekend i London och äntligen hade jag kommit över min flygrädsla. Trodde jag i alla fall...
Flygresan dit hade gått galant och faktiskt njöt jag lite av att vara i luften högt ovan molnen. Nu var det söndag kväll och jag var för trött för att överhuvudtaget oroa mig inför flygningen.
Att min flygoro inte var helt borta bevisades snart. En flygstewart berättade att planet var en Tristar 500 från Novair med plats för 310 passagerare. Det lät klart skumt, namnet Tristar alltså.
Flygplan från Boeing, McDonnell Douglas och Airbus har man ju hört talas om, TriStar däremot lät mer som ett filmbolag. Kan det möjligen varit de som gjorde filmen Titta vi flyger, komedin där den ena galnare händelsen efter den andra inträffar i ett flygplan.
Starka aningar om att de spelat in filmen i just detta plan uppenbarade sig ganska omgående efter start. Flera av de små lamporna ovanför sätena tändes och släcktes likt "diskobelysning".
Släcker andras lampa
Då min bror skulle tända sin lampa hände inget. Däremot kunde han släcka och tända vid ett annat säte. När han berättade det för oss, trodde vi naturligtvis han skämtade. Men faktiskt kunde han tända och släcka ovanför säte 23 A, på andra sidan planet sju säten bort på raden bakom oss. Med min lampknapp kunde jag tända lampan vid 23 B.
Det visade sig de flesta omkring oss hade samma problem med sina lampknappar. Vi frågade en Stewart om han visste vilka säten som reglerade våra lampor. Med lätt irriterad röst, såsom han fått samma fråga ett flertal gånger på kort tid, svarade han att de hade "ett visst problem med belysningen".
Detta kändes verkligen inte lugnande och min flygrädsla var i högsta grad åter väckt. Tankarna började virvla runt i huvudet, kanske var det enda stort virrvarr i elsystemet. Tänk om någon klåpare utan utbildning dragit planets elledningar. Tänk om det var samma virrvarr i ledningarna från cockpit...
Dessa tankar gjorde mig så matt och skakig att jag omgående fick återvända till mitt vanliga botemedel mot flygrädsla, ett par stadiga Gin & Tonic.
Korskopplade elledningar
Något senare upptäckte vi att de personerna, som satt där vi kunde tända och släcka, kunde reglera vår belysning. Det kan ju inte varit helt lätt att få dessa korskopplingar att fungera, så den som drog elledningarna måste ju trots allt varit ganska kunnig.
Det blev ett evigt vinkande runt i planet då passagerare påkallade varandras uppmärksamhet om att de ville ha sina lampor tända eller släckta. Till slut tog vi äntligen mark på Arlanda utan problem och man kunde kliva av planet. Men det är tveksamt att jag nånsin igen skall flyga med Novair.
Att galenskaperna ännu inte var slut besannades då vi kom till passkontrollen, där endast en kontrollant arbetade. En jättelik kö bildades och det tog en evighet att komma ut i bagagehallen. För andra gången under resan undrade man om inte Lennart Swahn skulle dyka upp bakom ett hörn och berätta att man just varit med om "Blåsningen"...
Robert Karlsson
(30 december 1998)
LinkPool,
Annonsera gratis mot Svenska Företag
|
