För ungefär en månad sen hade resan ner till Manhattan varit en helt vanlig dagstur, och målet hade varit att se "The Top of The World". Nu var resan fylld med aska, sot och säkerhetsvakter, och målet hette "Ground Zero".
   Redan vid Grand Central Station hade förändringar skett. Högtalarrösten meddelade inte bara att man skulle komma ihåg att ta med sig sina personliga ägodelar, men också att allt bagage som lämnats utan tillsyn kommer att omhändertas och sökas igenom av polis. Samma meddelande som kan höras på IRA hotade tågstationer och flygplatser över hela England.

Dagen innan hade en brandman och vän beskrivit lukten vid Ground Zero som "en blandning mellan rök och döda kroppar." Det visade sig att lukten var värre än vad den smutsigaste tunnelbanestationen kan erbjuda, men det var något annat i luften också.
   Kanske var det dammet som gjorde att hela södra Manhattan luktade bränt, eller kanske var det den vita röken som fortfarande omringade övre delen av en stor vit byggnad söder om Wall Street. Överallt täckte människorna på gatan över sina munnar med näsdukar och ansiktsmasker, speciellt runt Wall Street, där ett tjockt lager av aska och sot fortfarande flög runt i luften.
   Hus som var sju, åtta kvarter ifrån World Trade Center var fortfarande täckta av ett tjockt lager med aska. Bilar stod övergivna på gatorna, skyltfönster var krossade och affärer hade slagit igen sina portar. Servitörer från vissa restauranger stod ute på gatorna med skyltar för att visa att trots allt som hänt, trots att gatan utanför var stängd för allmänheten, så serverades fortfarande mat.

Alla sidogator till Broadway är fortfarande avstängda och beskyddade av militärer och polis. Skyltar var uppsatta som uppmanade folk att inte fotografera eller filma, men vakter fick om och om igen säga till de som fortfarande filmade att på order av President Bush, så skulle alla kameror omhändertas om fotografering inte upphörde.
   Battery Park var avstängt och hade blivit förvandlat till ett militärlager. Turister som normalt sett skulle ha tagit foton pa sig själva framför tjuren på Broadway stannade nu och fotograferade sig med grönkladda soldater vid ingången till parken.
   Utanför "100% ID-check" zonen tvättades gator, fönster och byggnader. Överallt fanns skyltar och affisher med bilder av saknade personer. Blommor, brev och dikter var uppsatta utanför den lokala brandstationen på Duane Street, Engine 7, där brandmän fortfarande väntar på att hitta rester av sina saknade vänner.
   Gata efter gata, kvarter efter kvarter erbjuder en syn efter en annan: en totalt utbränd byggnad nersvärtad av sot, en tio meter stor hög med ihoprasat byggmaterial, byggkranar som lyfter bort stora bitar ur röran, och från den södra sidan äntligen, den sista biten av en vägg som fortfarande står upp. Genom väggens ovala gapande hål syns de första solstrålarna för dagen.

Det finns inga mer ord som kan beskriva resterna vid Ground Zero. Vad detta betydde stod klart nästan omedelbart: Allt som visats på TV var sant. Det har verkligen hänt.

Viktoria Sundqvist (8 oktober 2001)

Vill du läsa fler krönikor och debattartiklar som handlar om resor,
gå då till avdelningen: Resesnack

Dagens tips!
Jorden Runt´s nyhetsbrev
Om billigt flyg, ändrade visumregler, bra resesajter, tävlingar och mycket mer.