Mycket kretsar kring Pinochet i Chile just nu. Han har vägrat infinna sig för läkarundersökningar, han undersöks, i protokollet är han så lätt dement att han kan förhöras, det ändras i smyg till medelsvår demens så att han kanske inte kan förhöras, ett första förhör ska hållas, Pinochet kommer inte att säga ett ord, Pinochet uttalar sig i alla fall, åtalet läggs ner, åtalet tar ny fart, Pinochet i ilfart till sjukhus för hjärnblödning, Pinochet i husarrest, Pinochet släpps kanske fri igen...
   Och i allt detta har jag min egen lilla trofé att fingra på och önska Pinnen all lycka... i fängelset där han hör hemma.
   Jag är inte belevad som advokaten Guzmán, en av mina stora hjältar på denna jord, så när jag såg chansen att låsa för Pinochet, tog jag den utan att tveka...

Vi hade möte med senatens miljöutskott för att få till en märkning av genmanipulerade produkter. Efter mötet, där jag suttit och försökt se ut som en Mycket Viktig Person, behövde jag gå att pinka (det trycker på att spänna upp sig så mycket).
   Jag hittade ingen annan toa än "Exclusivo senadores". Alltså försökte jag än en gång se Mycket Viktig ut, denna gång dessutom lätt åldrad eftersom ingen senator i Chile får vara under 40 år, och slank in på senatorstoaletten.

Pinochet är "senador vitalicio", senator på livstid, eftersom han tidigare varit president. Inte folkvald då, inte folkvald nu. På toaletten har varje senator ett skåp för sina necessärer, till exempel om de behöver duscha efter en särskilt svettig debatt.
   Pinochet har sitt eget skåp - och han kan behöva det, för det brukar bli rätt svettigt när han visar sig i senaten. Inte alla är lika förtjusta över att den som ansvarat för 3000 personers "försvinnande" ostraffat kan luta sig tillbaks i senatens skinnklädda fåtöljer...

Kanske stämmer försvarsadavokaternas argument, att Pinochet är för dement för att förhöras. I vart fall hade han glömt nycklarna i sitt skåp. Det är hög tid att någon låser för Pinnen, tänkte jag, låste och stoppade på mig nycklarna.
   Nu är jag alltså en simpel tjuv. Fast jag känner mig som en del av den internationella kampen för mänskliga rättigheter...

Tunnelbanan i Santiago börjar vid Militärskolan, Escuela Militar, och slutar vid Gallren, Las Rejas. Pinochet började i Militärhögskolan och kommer att sluta bakom galler. Och nycklarna har jag.

Mattias Goldmann
Santiago, Chile (Mars 2001)

Mattias arbetar som volontär på miljöorganisationen IEP, Instituto de Ecología Política, i Chile. Hans uppdrag bland annat att försöka stärka kommunikationen mellan organisationen och massmedia, beslutsfattare och allmänhet.
   Mattias ger också ut ett nyhetsbrev, som kommer ut var sjätte vecka och informerar om vad som händer på miljöfronten i Chile. Du får nyhetsbrevet direkt till din e-post genom att maila goldmann@home.se
   Du kan även läsa mer om miljöfrågor i Chile på hans hemsida: http://hem.passagen.se/mgoldmann