Världen värsta rondell???
Jag halkade in på resfeber.com och läste Johan Tells kåseri om shopping för män i London. En bit ned i kåseriet skriver han:
"...den ligger inte alls långt från världens värsta rondell, Picadilly Circus."
Att Picadilly Circus skulle vara världens värsta rondell, kan jag verkligen inte skriva under på. När jag var där tedde den sig ovanligt timid och blek, jämfört med till exempel många asiatiska rondeller jag "brottats" med under mina resor.
Jag kan på rak arm komma på en handfull rondeller i Indien, Pakistan, Thailand och Indonesien som är hästlängder värre än Picadilly Circus.
I Varanasi, Indien (vid floden Ganges) till exempel är trafiken totalt kaotisk. Det väller dagligen in jättelika mängder besökare till staden, vars mål är den heliga floden. Vilket gör att alla gator är otroligt överfulla och en total anarki råder i trafiken. Trafikpolisen har långa påkar som de vevar på arma människor som fastnat med sina cyklar, motorcyklar, kärror bland alla andra fordon och djur (kor).
Det är ett skådespel utan lika att stå vid en korsning i Varanasi och bara titta. Jag kom dit på cykel och det var inte lika roligt, det blev bara en cykeltur till där (då jag gav mig av några dagar senare).
I Rawalpindi i Pakistan fanns det också vansinniga trafiksituationer, framförallt var det en rondell/korsning mitt i stan som alltid var fullproppad. Jag tog in på ett hotel, med fönster mot denna plats bara för att kunna njuta av skådespelet så där lite på distans.
Rawalpindi, Paskistan
Bangkok och Jakarta har ett otal rondeller som slår knock på en. De är av sådant slag att de vid blotta anblicken (från lite distans) ter sig omöjliga att korsa. När man väl står vid rondellen ter den sig vanligen ännu mer omöjlig att korsa. Detta är vad jag kallar en värstingrondell.
Strömmen av bilar, bussar, lastbilar och motorcyklar verkar vara outsinlig. Som om de bara åker runt samma kvarter hela tiden och i all oändlighet kör genom samma rondell. Gatorna har vanligen 4-6 filer i varje riktning och alla motorfordon kommer farande i omänsklig fart.
Våga eller inte våga (korsa den), det är frågan...
Jag läste för länge sedan i en tidning eller möjligen en guidebok, att när det för 15 - 20 år sedan infördes trafikljus i Jakarta, brydde sig inte många om att stanna. Fanns det en minimal lucka i en korsning var det bara att trycka gasen i botten. Trafikpoliserna såg ingen annan utväg än att vid korsningar och rondeller beväpna sig med stenar, som de sedan kastade på de (framförallt motorcyklister) som inte stannade för rött.
Måste erkänna att jag aldrig sett det med egna ögon. Jag var i Jakarta första gången för elva år sedan och då hade trafikljusen ett antal år på nacken. Vad jag däremot har sett är en herrans massa motorfordon köra mot rött ljus i Asien. Så det gäller att vara på sin vakt och aldrig ta något för givet.
Att göra som i Sverige i en Asiatisk rondell, bara kliva ut i gatan vid ett övergångsställe och vänta sig att bilarna snällt stannar, kan inte rekommenderas. I Asien är det motorfordonen som regerar och störst går först. De verkar tävla om vem som kan komma närmast (utan att köra över), de våghalsiga gångtrafikanter som ger sig ut på deras territorium (gatan/rondellen).
Naturligtvis kommer fordonen inte bara från ett håll (då skulle det ju bli alldeles för enkelt), utan de kommer farande från alla möjliga (och omöjliga) håll in i rondellerna, vilket gör att det krävs ögon även i nacken för att ha full kontroll. Det är sällan något så futtigt som rött ljus stoppar en stressad bilist eller motorcyklist om det finns en liten lucka någonstans.
Om du vill ha full kontroll och inte har ögon i nacken, återstår bara att oavbrutet snurra likt en fyr. Men efter en stunds snurrande blir man vanligen yr i huvudet och det är ännu svårare att ta sig över då.
Efter ytterligare en tids studerande av rondellen, då man är mer eller mindre säker på att korsa gatan allra minst leder till en tids sjukhusvistelse, återkommer funderingarna:
Våga eller inte våga, det är frågan...
Stadens invånare, som har en lång erfarenhet av rondellkorsning, kastar sig likt dödsföraktande Kamikazepiloter ut i trafiken. Likt de alla vore Asiens svar på Ingemar Stenmark eller Pernilla Wiberg, kryssar de mellan bilarna i blixtrande fart och snart är de på ny rekordtid i "mål" på andra sidan.
I början brukar jag försöka hänga på någon av dessa Stenmarkare eller Pernillor. Men, innan jag hunnit reagera och ta första klivet ut i gatan, är de redan mer än halvvägs över den och det är försent för mig. En sekunds tvekan och chansen att är förbi.
Likt Pernilla och Stenmark, verkar dessa Kamikazepiloter satsa på att komma så nära käpparna (fordonen) som överhuvudtaget är möjligt, för att tjäna några tusendels sekunder. Ibland tror jag till och med att de har någon sorts inbördes tävlan, om vem som kan komma närmast fordonen utan att bli överkörd.
Jag har, efter lång och trogen forskning av rondellkulturer i Asien, kommit fram till följande strategi för att komma över helskinnad. Att leta efter en större samling gående som skall över och följa dessa i stället för Stenmarkarna och Pernillorna. Det kan dock ta ett antal dagar, efter att man anlänt från Sverige, till man är riktigt varm i kläderna och behärskar denna konst till fullo.
Nåväl, stående vid rondellen gäller det att se till så att man har folksamlingen mellan sig själv och den mötande trafiken och vara beredd på att startskottet kan gå vilken sekund som helst. Det gäller att hänga på direkt när "tåget" går, här (som i vilken annan idrottstävling som helst) får man inte inte förlora minsta lilla centimeter i starten. Då kan det vara kört och det är bara att retirera tillbaka och vänta på nästa gäng som skall över.
I trafiken är det motorfordonen som är nummer ett och gångtrafikanter står långt efter på prioriteringslistan. Så det är inte i första taget det byggs något för att underlätta för gångtrafikanter i trafiken. Men desto längre man varit i Asiatiska städer, desto lättare har man att korsa gator och rondeller.
Jag är notoriskt svag för att gå på upptäcktsfärd i stora städer, längtar oavbrutet tillbaka till en stinkande rondell. Att få stå där mitt i smeten, känna hur luften kokar, asfalten bubblar och avgaser och andra dofter näst intill slår knock på mina smaklökar. För mig är det att leva i allra högsta grad att stå där på helspänn och vara beredd på att startskottet skall gå för den väntande folksamlingen.
Våga eller inte våga, det är INTE frågan. Träning ger färdighet och frisk vågat är hälften vunnet...
Robert Karlsson
(9 maj 1999)
LinkPool,
Annonsera gratis mot Svenska Företag
|
