På den lilla ön Komodo i Indonesien härskar jätteödlorna, Varanus Komodoensis, som kan bli 3,5 meter långa och väga 150 kilo. De mer än 2 000 varanerna strövar fritt på ön och kan med sina sylvassa tänderna slita itu getter eller hjortar med några få tuggor. Ön är naturreservat, men där bor också 500 människor som ibland blir attackerade och uppätna.

Det är morgon på Komodo och vi skall gå de två kilometrarna till en uttorkad flodfåra mitt på ön. Där bor många varaner (ödlor) i hålor under jorden som de grävt. Vi är tio turister som dagen innan chartrade en fiskebåt för färden till ön.
   Utanför öns turistcamp - guesthouse och restaurang - får ingen turist gå utan guide, eftersom det finns risk för möten med skräckinjagande varaner. 1974 tros en schweizisk turist blivit slukad helt och hållet. Han gav sig ensam ut på upptäcktsfärd och det enda som återfanns var kameran.
   Varanerna kan med sitt utomordentliga luktsinne känna doften av blod på flera kilometers avstånd, därför avråds kvinnor som har menstruation att gå utanför campen. Ön är naturskyddsområde och vakter och guider är framförallt där för att säkerställa varanernas fortsatta existens. Komodo och några små närliggande öar är enda platserna i världen där de förökar sig i vilt tillstånd.
   Vår guide har en lång käpp med klyka i ändan, för att stoppa en varan om den blir för närgången. Han berättar att varanernas syn inte är speciellt välutvecklad.
   - Vid jakt ser de rörliga byten, men har svårt att urskilja något som står stilla.
   Vilket gör att alla i gruppen stannar och står blickstilla varje gång det prasslar lite i buskar och palmer omkring oss på det ganska torra och bruna savannlandsakapet.

Turister i inhägnad
Vid den uttorkade flodbädden får besökare stå i en inhägnad, staketet är inte högre än ungefär 50 centimeter. Men eftersom ödlorna går på alla fyra och inte når speciellt högt med sina korta ben är det ändå säkert. Det är som en djurpark, men här är det djuren som går omkring utanför och tittar på människor i "bur".
   Det syns några varaner nere i den mörka och jordiga flodfåran. Upp ur en av bostadshålorna kommer ett jättelikt exemplar och vaggar fram mot inhägnaden med svansen släpande efter sig. Halva kroppen består av den kraftiga svansen, som med enorm kraft kan slå till mot ett bytesdjur eller människa. Den gråbruna huden är täckt av små pansar, likt en medeltid stridsbrynja.

Snart har det kommit fler skräckinjagande bestar som spatserar omkring oss och undrar vad vi gör på deras territorium. En av dem öppnar sin väldiga käft. Tändernas ena sida är fylld med små nabbar, ungefär som på en såg.
   Komodoödlorna äter med våldsam aptit, om de är flera stycken som fått korn på ett byte kastar de sig över det och slåss om de bästa bitarna så att blodet sprutar ur bytesdjuret. De klättrar över varandra för att få ett bett på djuret. När de fått ett grepp med käkarna sliter de loss bitar med hjälp av knyckar med huvud och axlar. Sedan sväljer de biten utan att tugga.
   Varanerna kan äta ett 40 kilo tungt vildsvin på 17 minuter och på en dag sätta i sig 80 procent av sin egen kroppsvikt. Deras mun kan vidga sig i storlek så att de kan svälja en hel get i en enda tugga.
   Tidigare blev varanerna matade med getter en gång i veckan av naturvakter och guider. Allt för att turisterna skulle kunna titta och fotografera. Sedan 1995 har detta system tagits bort eftersom varanerna blev för lata och tappade sin naturliga instinkt att jaga.

Lurpassar i buskar
När de jagar är det oftast med list de fäller sina byten. varanen ligger och lurpassar i buskar bredvid viltstigar. När något djur passerar hugger den tag i benen och kastar bytet hårt i marken. Innan djuret har kvicknat till sätter ödlan tänderna i magen. Om bytesdjuret mot förmodan skulle undkomma attacken, blir det lätt blodförgiftning av ödlans bakteriefyllda saliv som fastnar i det flikiga såret. När sedan komodoödlan viftar med sin långa klyvna tunga uppfångar den doftpartiklar av blod i luften och kan navigera sig mot det döende djuret.
   Getter, svin och hjortar är favoritmaten, ibland slinker även en apa eller orm ned. Till och med häst eller vattenbuffel slukas ibland.
   Efter en timma vid flodfåran smiter jag före de andra hem till turistcampen. Jag är på helspänn så att ingen varan skall överraska och börja jaga mig på den smala stigen. De springer lika fort som människor under kortare sträckor. Då höjer de sin kraftiga svans, har kroppen helt rak och trummar på med sina korta ben så det nästan låter som kulspruteknatter.
   Under restaurangens terass i campen ligger det en "besökare" i sanden. Det är en liten Komodoödla på 1,5 meter som flytt undan solens heta strålar. Jag sätter mig väldigt sakta ned på en sten precis bredvid, samtidigt som en av de anställda i restaurangen tar ett fotografi med min kamera. När kortet är taget hoppar jag upp och går på ett säkert avstånd.

Bland de femhundra invånarna på ön är respekten för varanerna stor. Det har då och då hänt att invånare blivit uppätna. Som säkerhetsåtgärd har de byggt sina hus på höga styltor. Människorna livnär sig huvudsakligen som fiskare och har aldrig varit något hot mot varanernas existens. Dels anses deras kött inte vara någon delikatess och så är de alldeles för farliga att jaga.
   Inte ens de människor som är begravda lämnas ifred av varanerna. Med sina vassa klor gräver ödlan lätt upp gravar. Numera lägger invånarna ett tjockt stampat lager av lera över kistan vid begravning. Lerans hårda yta kommer varanerna inte igenom

Röd sandstrand
Efter två dagar på ön, då vi sett ett 20-tal ödlor, är det dags att åka de 4-5 timmarna tillbaka till Labuhanbajo på ön Flores. Vi stannar och badar vid en liten öde strand på andra sidan Komodo.
   Den heter Pantai merah (röda stranden), den vita sanden är blandad med finkrossad röd korall. Som tur är finns där inga blodtörstiga ödlor den här gången. De tycker annars om att bada och simmar ibland också över till småöarna runt omkring för att jaga.
   Samtidigt som vi åker hem fortsätter ödlorna sitt liv i frihet på öarna Komodo, Padar och Rinca.

Se fler bilder här!

Resfakta
Flyg: mellan 6 000 - 7 000 kronor t/r till Bali beroende på flygbolag.
Inrikesflyg: Bali - Labuhanbajo ca. 800 kronor (enkel).
Landvägen: från Bali buss och färjor till Labuhanbajo på Flores, kostnad cirka 150 kronor. Det tar minst tre dagar att åka den sträckan. Labuhanbajo - Komodo med chartrad båt, 60 -70 kronor per person.
Naturreservat: öarna Komodo, Padar och Rinca.
Bostad: guesthouse i turistcampen, från ca. 30 kronor per person och natt.
Mat & dryck: enkla rätter i restaurangen, t. ex. nasi goreng (stekt ris), kex , godis,läsk, öl och vatten.
Inträde till naturreservatet: 7 kronor.
Guide: 10 kronor per grupp, max. 5 personer och tre timmar.
Språk: mestadels Indonesiska, men guiderna på Komodo pratar engelska. Skall man ta sig fram land- och sjövägen genom Indonesien bör man lära sig lite av språket. Indonesiska är ett relativt lätt språk.
Visum: behövs ej, man får stanna i landet 2 månader.

Mer fakta om resande i Indonesien finns i vår stora resguide till Indonesien!

På MSN.se finner du länkar till fler sajter om Komodo.

Text & bild: Robert Karlsson (22 april 1997)