Med ett brak lyfts farkosten upp ur Stilla Havets böljor. Rorsmannen vid styråran far nästan i vattnet när valen ger flotten en vänskaplig liten kyss. Hans långa hår och skägg fladdrar villt för vinden och hans ansikte är rödbränt och sårigt. På balsaflotten finns fler långhåriga och skäggiga "skeppsbrutna".

Men de är inte i sjönöd, det är bara Thor Heyerdahl och hans kamrater som är på väg från Sydamerika till Polynesien med balsaflotten Kon-Tiki. Seglatsen kom till av en slump. 33-årige Thor Heyerdahl, hävdade att Polynesierna ursprungligen härstammade från det vita Inkafolket i Sydamerika.
   En enig expertkår av forskare sade att det bara var löst prat utan tillstymmelse till bevis.
   - På den tiden fanns inga båtar att korsa Stilla Havet med, sa en av forskarna.
   - De hade flottar av balsaträ, sa Thor Heyerdahl.
   - Ja du kan ju själv försöka resa på en sådan från Peru till Polynesien, sa forskaren sarkastiskt.
   Då insåg han att enda sättet att bevisa sin teori, var att genomföra den våghalsiga seglatsen.
   Efter mycket möda att hitta sponsorer gick starten den 28 april 1947 från hamnstaden Callao i Peru. Förutom Thor deltog hans norska landsmän Erik Hesselberg, Herman Watzinger, Knut Haugland och Torstein Raaby. Sveriges representant var en ung Bengt Danielsson (Söderhavsexpert).

Byggd av rep och balsstammar
Flotten de byggt var 14 meter lång och 6 meter bred och gjord av 9 balsaträstammar, ihopknutna med rep. Ovanpå däcket i kluven bambu stod en koja på tre gånger fem meter. Bakom den var en stor mast med segel och längst bak en styråra.
   Farkosten döps till Kon-Tiki, efter det vita Inkafolkets solkung och överstepräst med samma namn. Enligt sägnen levde Kon-Tiki och hans stam ett fredligt liv vid Titicacasjön i Peru, när de en dag blev de anfallna och nästan utrotad av en grannstam. Endast Kon-Tiki och hans närmaste män överlevde och kunde ta sig ned till havet. Där de flydde på en balsaflotte till Polynesien. Enligt Thor Heyerdahl är Kon-Tiki förfader till polynesiens befolkning.
   Det var inte många människor som trodde att färden skulle gå att genomföra. Men Thor Heyerdahl och hans män beräknad att det skulle ta 97 dagar och sakta tog de sig fram över 6 000 kilometer öppet hav.
   De levde av torrskaffning och fisk, de fångade till och med haj. Först kastade de en harpun och halade in hajen till flotten, sedan tog de i stjärtfenan och drog upp den vilda besten som högg efter deras fötter. En dag fångade de 9 stycken, naturligtvis kunde de inte äta alla, men som de sade "en haj mindre som kan äta upp oss om vi faller över bord".

Man överbord
En dag blåste en sovsäck överbord. Herman försökte fånga den, trampade fel och föll i vattnet.
   Strömmen förde bort honom från flotten. De andra försökte kasta i flytvästar och ett rep, som dessvärre blåste tillbaka upp på flotten. Erik band repet i en flytväst och hoppade i vattnet. Snabbt simmade han bort till Herman och de andra kunde dra in dem. Sovsäcken som flöt en bit bort försvann ned i djupet i gapet på en glupsk haj.
   Till slut nådde de Polynesien med flotten och hamnade på kollisionskurs med Raroias hundra meter breda rev i Marquesarkipelagen. Ju närmare de kom desto fortare gick det och de kunde inte styra undan revet som reser sig med sina vassa kantar upp ur havet.
   Snabbt surrade de sina värdesaker och klängde sig fast i rep och master. Flera jättevåger tornade upp sig bakom dem. En efter en kom de ikapp och sköljde över flotten och försökte slita med sig Thor och hans kamrater som kämpade för sina liv. Om de tappade taget och kastades mot revet skulle de obönhörligen krossas. För varje ny våg slogs flotten hårdare och hårdare mot revkanten utan att ta sig över.

Slås sönder mot revet
Den fjärde vågen var nästan 8 meter hög och brakade över dem. Masten bröts som en tändsticka och föll över bambukajutan. Den femte vågen lyfte upp flotten på revet och tog dem tjugo meter in på det där de fastnade. Alla hade klarat sig utan större skador, utom Bengt som fick masten i huvudet och ådrog sig en lättare hjärnskakning.
   Flotten däremot var nästan helt raserad, det enda som hela var de 9 trädstammarna.
   Thor och hans män tog sig i land på en liten öde ö i lagunen. De fick igång sin radiosändare och kunde sända ut meddelande till världen att de nått fram till målet. Efter tre dagar kom folk paddlande från bebodda öar i närheten och en stor fest annordnades av dem.
   Senare kom ett franskt skepp och tog med sig expeditionsmedlemmarna och flotten till Tahiti.

Född: 6 Oktober 1914 i Larvik, Norge.
Äktenskap: Liv Coucherron Torp 1936.
Skiljde sig strax efter andra världskrigets slut. De fick två söner.
Yvonne Dedekam-Simonsen 1948, de har tre döttrar.

Expeditioner:
* Kon-Tiki 1947, 97 dagar. 6 000 km på en balsaflotte från Callao, Peru till Raroia, Marquesöarna.
* RA 1 1969 Från Marocko mot Barbados på en kopia av ett fornegyptiskt papyrusskepp. Efter 56 dagar, inte långt från målet sjönk skeppet och de räddade sig till ett skepp i närheten.
* RA 2 1970, samma sorts skepp och färdväg som RA 1. Från Safi i Marocko till Barbados dit de anlände efter 57 dagar.
* Tigris 1977, från Irak via Pakistan till Djibouti i Östafrika med en vassbåt.

Övriga forskarresor:
* 1937-38 Antropologiska studier på Marquesöarna, Polynesien.
* 1939-40 NW Indian territory, Brittish Columbia, Canada. Forskade om kustindianernas utvandring till Polynesien.
* 1954 Bolivia, Peru och Colombia.
* 1955-56 Påskön och östra polynesien. Demonstrerade likheter mellan jättestatyetter där och liknande stenstatyer i Boliva.
* 1982-83 Arkeologiska utgrävningar på Maldiverna.
* 1987 Arkelogisk expedition på Påskön.
* 1988 Arkelogiskt projekt i Tacume, Peru. 26 outforskade pyramider, en del högre än 40 meter.

Robert Karlsson