Med ett brak lyfts farkosten upp ur Stilla Havets
böljor. Rorsmannen vid styråran far nästan i
vattnet när valen ger flotten en vänskaplig liten kyss.
Hans långa hår och skägg fladdrar villt för vinden
och hans ansikte är rödbränt och sårigt. På
balsaflotten finns fler långhåriga och skäggiga
"skeppsbrutna".
Men de är inte i sjönöd, det är bara Thor Heyerdahl och
hans kamrater som är på väg från Sydamerika till
Polynesien med balsaflotten Kon-Tiki. Seglatsen kom
till av en slump. 33-årige Thor Heyerdahl, hävdade att
Polynesierna ursprungligen härstammade från det vita
Inkafolket i Sydamerika.
En enig expertkår av forskare sade att det bara var
löst prat utan tillstymmelse till bevis.
- På den tiden fanns inga båtar att korsa Stilla Havet
med, sa en av forskarna.
- De hade flottar av balsaträ, sa Thor Heyerdahl.
- Ja du kan ju själv försöka resa på en sådan från
Peru till Polynesien, sa forskaren sarkastiskt.
Då insåg han att enda sättet att bevisa sin teori, var att
genomföra den våghalsiga seglatsen.
Efter mycket möda att hitta sponsorer gick starten den
28 april 1947 från hamnstaden Callao i Peru. Förutom
Thor deltog hans norska landsmän Erik Hesselberg,
Herman Watzinger, Knut Haugland och Torstein Raaby.
Sveriges representant var en ung Bengt Danielsson
(Söderhavsexpert).
Byggd av rep och balsstammar
Flotten de byggt var 14 meter lång och 6 meter bred och
gjord av 9 balsaträstammar, ihopknutna med rep.
Ovanpå däcket i kluven bambu stod en koja på tre
gånger fem meter. Bakom den var en stor mast med
segel och längst bak en styråra.
Farkosten döps till Kon-Tiki, efter det vita
Inkafolkets solkung och överstepräst med samma
namn. Enligt sägnen levde Kon-Tiki och hans stam ett
fredligt liv vid Titicacasjön i Peru, när de en dag blev
de anfallna och nästan utrotad av en grannstam. Endast
Kon-Tiki och hans närmaste män överlevde och kunde
ta sig ned till havet. Där de flydde på en balsaflotte till
Polynesien. Enligt Thor Heyerdahl är Kon-Tiki förfader
till polynesiens befolkning.
Det var inte många
människor som trodde att
färden skulle gå att
genomföra. Men Thor
Heyerdahl och hans män
beräknad att det skulle ta
97 dagar och sakta tog de
sig fram över 6 000
kilometer öppet hav.
De levde av torrskaffning
och fisk, de fångade till
och med haj. Först kastade
de en harpun och halade in
hajen till flotten, sedan tog
de i stjärtfenan och drog
upp den vilda besten som
högg efter deras fötter. En
dag fångade de 9 stycken,
naturligtvis kunde de inte
äta alla, men som de sade
"en haj mindre som kan äta
upp oss om vi faller över
bord".
Man överbord
En dag blåste en sovsäck överbord. Herman försökte
fånga den, trampade fel och föll i vattnet.
Strömmen förde bort honom från flotten. De andra
försökte kasta i flytvästar och ett rep, som dessvärre
blåste tillbaka upp på flotten. Erik band repet i en
flytväst och hoppade i vattnet. Snabbt simmade han
bort till Herman och de andra kunde dra in dem.
Sovsäcken som flöt en bit bort försvann ned i djupet i
gapet på en glupsk haj.
Till slut nådde de Polynesien med flotten och
hamnade på kollisionskurs med Raroias hundra meter
breda rev i Marquesarkipelagen. Ju närmare de kom
desto fortare gick det och de kunde inte styra undan
revet som reser sig med sina vassa kantar upp ur havet.
Snabbt surrade de sina värdesaker och klängde sig
fast i rep och master. Flera jättevåger tornade upp sig
bakom dem. En efter en kom de ikapp och sköljde över
flotten och försökte slita med sig Thor och hans
kamrater som kämpade för sina liv. Om de tappade
taget och kastades mot revet skulle de obönhörligen
krossas. För varje ny våg slogs flotten hårdare och
hårdare mot revkanten utan att ta sig över.
Slås sönder mot revet
Den fjärde vågen var nästan 8 meter hög och brakade
över dem. Masten bröts som en tändsticka och föll över
bambukajutan. Den femte vågen lyfte upp flotten på
revet och tog dem tjugo meter in på det där de fastnade.
Alla hade klarat sig utan större skador, utom Bengt som
fick masten i huvudet och ådrog sig en lättare
hjärnskakning.
Flotten däremot var nästan helt raserad, det enda som
hela var de 9 trädstammarna.
Thor och hans män tog sig i land på en liten öde ö i
lagunen. De fick igång sin radiosändare och kunde
sända ut meddelande till världen att de nått fram till
målet. Efter tre dagar kom folk paddlande från bebodda
öar i närheten och en stor fest annordnades av
dem.
Senare kom ett franskt skepp och tog med sig
expeditionsmedlemmarna och flotten till Tahiti.
Robert Karlsson (2 juni 1997)