Ett besök till templen vid Angkor-området i Kambodja lämnar ingen resenär oberörd. Man kan läsa hur många broschyrer och guideböcker som helst, men inget kan förbereda en för den otroliga upplevelsen som ett personligt besök vid templen verkligen ger.
Angkor Wat och de andra templen som ligger utspridda över de trehundra kvadratkilometer stora området kom med på UNESCO:s världsarvslista 1992 och uppfyller flera av dess krav utan problem.
Denna status reflekterar också områdets storhet och betydelse som en av Sydostasiens bästa arkeologiska skatter. För många är ett besök i Angkor-området den absolut största höjdpunkten på sitt besök till Kambodja, ja till och med hela Asiens höjdpunkt.
Angkor-området var den politiska, religiösa och kulturella huvudstaden för det forna Khmerimperiet som dominerade stora delar av Sydostasien under 600 år runt första millenniumskiftet.
Under den absoluta storheten på 11- och 1200-talen styrde Khmererna ett av de största kungadömena i regionen, som sträckte sig från sydvästra Kina till södra delen av Indokina och från Vietnam till Bengalbukten.
Khmerkungarna lade ned mycket tid, arbete och energi i sina försök att bygga det ena efter det andra templet. Idag, århundraden efter att de byggdes, lockas alltfler turister till området för att beskåda dessa mästerliga underverk i cement, sandsten och sten.
även trä, metall och ädelsten användes men dessa material är borta för länge sedan. Trämaterialet som man även byggde bostadshusen av har ruttnat, metaller och ädelstenar har tyvärr stulits tillsammans med många fina skulpturer.
Byggandet av templen avslutades i stort sett med att den störste tempelbyggaren av dem alla, kung Jayavarman VII dog år 1219. Storhetstiden för Angkorimperiet var därmed också över.
Templen användes dock fram till år 1431 då Khmererna störtades av Thailändarna. Angkor lämnades i djungeln, men var aldrig helt övergivna. Dock hade de som var kvar ingen möjlighet att underhålla dem.
Under åren kom flera europeiska upptäcktsresande hit men det var först på mitten av 1800-talet som området kom till allmän kännedom.
Templen som står kvar är i varierande skick. Många är svårt slitna, andra har överlevt alla dessa år utan större inverkan. Några står under en långsiktig restauration, men de flesta får stå kvar som de är men övervakas idag av vakter som ska hindra stöld och ytterligare slitage.
Området visar upp stora konstnärliga kvaliteter i form av byggnadsteknik, skulpturer och ristningar. Av det väl utvecklade konstbevattningssystemet finns bara småbitar kvar, men flera vattenresovarer finns bevarade.
