Läsarnas berättelser 12 oktober 1999

En vandrare berättar  

Länders olika kulturer, djur och natur har alltid fascinerat mig varför jag sökte mig ut i världen så fort jag kunde.
   Precis som de flesta andra har jag provat på charterresandet, men tröttnade ganska snabbt på denna form av reseupplevelse.

Under 23 år hade jag olika marknadsföringsbefattningar som gav mig möjlighet att arbeta internationellt och jag har också haft två utlandssationeringar, USA och Tyskland.
   Att resa i tjänsten är ofta tungt och stressigt, speciellt om man har en resefrekvens på 40 veckor av 52, inklusive egen semester.

För att hantera denna situation utökade jag mina vandringar i fjäll och på låglandsleder. Jag har vandrat de flesta större fjällederna, varit på Kebnekaises topp och gått alla längre låglandsleder i väst Sverige.

Vandrandet har blivit ett "gift" och jag har numera som målsättning att vandra minst 1 570 kilometer per år, vilket motsvarar sträckan Treriksröset - Smygehuk, d v s fågelvägen tvärs igenom Sverige. En målsättning jag klarat sedan 1995. Min ackumulerade vandringssträcka sedan 1993 motsvarar ungefär sträckan från Göteborg till mellersta Indien.

Mitt vandringsintresse förde mig ut i världen och jag har nu gjort fem höghöjdsvandringar i Himalaya och två i Anderna. Två gånger har jag vandrat till Mount Everests Base Camp, Nepal 1995 och Tibet 1999. I april 1998 arrangerade jag den c:a 35 mil långa vandringen "Annapurna Circuit" i Nepal.
   Jag har också vandrat i Lahaul i indiska Himalaya.
   I Bolivia vandrade jag i Condoriri Parque Nacional och i Ecuador har jag vandrat i Las Cajas området och på flera vulkansluttningar.

Min mest exklusiva vandring hittills, gjorde jag i maj i år då jag gick från den lilla bergsbyn Simikot i Humla distriket i Nepal till bergsbyn Sher i Tibet. Leden följer en urgammal pilgrimsled som öppnades för vandringsgrupper 1993, under förutsättning att man ledsagas av en liason officer.
   Humla distriket bebos huvudsakligen av folkgruppen thakuris och barnadödligheten är mycket stor. Leden följer Humla flodens dalgång.

Från Sher kördes vi i fyrhjulsdrivna jeepar med en lastbil som eskort till Himalyas heligaste berg, Kailash. Här upplevde jag den religiösa Saga Dawa festivalen som samlar ett tusental pilgrimer. Efter cereminin ger de sig av på sin khora runt Kailash. En vandring som ger syndernas förlåtelse och en pånyttfödelse.
   Kailash-området anses av resehandboksutgivaren Lonely Planet vara en av världens mest avlägsna platser att besöka.
   Från Kailash åkte jag de c:a 1 200 kilometrarna till huvudstaden Lhasa. Tvärs över den tibetanska högplatån som bebos av drokpas, nomader. De lever under mycket svåra förhållanden.
   Färden gick till stora delar genom mer eller mindre väglöst land över grässtäppen.
   På vägen till Lhasa besökte jag världens högst belägna kloster som ligger i Rongbuk, vid foten av Mount Everest.

Läs mer om denna resa och andra jag gjort på min hemsida med adress:
http://home.swipnet.se/rainers

Rainer Stalvik



LinkPool, Annonsera gratis mot Svenska Företag

| Resemagasin | Reselänkar | Om Världen | Rekommendera oss | Kontakta oss |
© Rainer Stalvik