30 frågor är en intervjuserie där jag via e-post frågar resenärer, utlandsarbetare och upptäckare om resa, känslor, problem och glada minnen från främmande länder... 
   Nummer 17 i serien är resenären, journalisten och författaren Zac O' Yeah. Han har besökt ett dussintals länder och varit på resande fot sammanlagt under fyra år (om man lägger ihop den sammanlagda resetiden på alla resor).
   Zac skriver både reportage för tidningar och böcker, bland annat har han skrivit guideböckerna: "Indien ­ personlig vägvisare till land och kultur" och "USA - personlig handbok för alla som reser".
   
1   Hur gammal är du Zac?
- Omkring trettio, beroende på dagsform.

2.  Varför reser du?
- För att det inte är nog att bara sitta och begrunda världen från håll. Varje generation måste erövra världen på nytt och skriva om den, för att
inte blåsas omkull.

3   Vad betyder resa för dig?
Klichésvar... att leva. Men även att förverkliga drömmar. Och att utforska saker. Jag är en nyfiken person.

4   Är det en flykt från verkligheten att resa?
- Nej, tvärtom. Att resa är full frontal konfrontation med verkligheten. Även charter-resor kan vara det, fast jag reser inte charter själv så jag är inte helt säker...

5   Hur många år har du rest och hur många olika resor?
- Fyra år om man lägger ihop restiden. (Tre år på indiska subkontinenten.). Antal resor kan jag inte ens göra en hyfsad uppskattning på.

6   Hur förbereder du dig inför resa?
- Läser skönlitteratur från landet som jag ska till. Och bläddrar i resehandböcker för att reda ut de nödvändiga konkreta frågorna. Och pratar med någon som kommer från platsen. Epostar till människor som jag stöter ihop med på internet.

7   Hur håller du dig informerad om fakta och händelser i världen?
- Internet; i de flesta länder, t o m i Bhutan, finns webtidningar eller vanliga tidningar med websidor. Epost med lokala kontakter runt världen.

8   Hur mycket/litet bagage bär du med dig?
- Så lite som möjligt, max tio kilo. Jag köper hellre nya kläder på plats än bär med mig kläder hemifrån. Bra packning innehåller tandborste och tandkräm, plåster och annan medicin, och en skrivmaskin.

9  Vilka språk talar du?
- Talar och talar... hm. Svenska och engelska. Sedan har jag vissa rudimentära kunskaper i finska, tyska, franska och hindi.

10 Hur gör du dig förstådd om du inte talar landets språk?
- I situationer där man inte kan göra sig förstådd på engelska återstår teckenspråk. Och miner. Och gester. Och om inget annat fungerar är det bara att flina och peka på det man vill ha, köpa...

11 Vad är det första du gör på en ny plats du kommer till?
- Tar en dusch och tvättar av mig föregående plats.

12 Varför skriver du guideböcker?
- Ja, inte är det för att bli rik, för det blir man inte. Däremot: Jag tror benhårt på att guideböcker leder till ett meningsfyllt resande, både för den som skriver och läser. Jag har alltid fascinerats av bra guideböcker och kan läsa en guidebok även om jag inte har några planer på att resa till en viss plats.
- En bra resehandbok består inte bara av en lista på sevärdheter och restauranger, utan kommenterar hela det främmande landet på ett förtroendeingivande vis, så att hela kulturen öppnar sig för en resenär. Samtidigt ska man inte bli styrd i onödan, utan få använda sin egen fantasi och upptäckarlusta - guideboken blir som en språngbräda till himmelriket.
- Och därmed blir det intressant att skriva reseguideböcker, särskilt på svenska eftersom det inte finns så många bra skrivna i original på vårt språk. Då gäller det att någon blygsam individ som jag visar var skåpet ska stå.

13 Hur mycket förarbete ligger bakom en guidebok?
- Tre år har varje bok tagit att göra. Två års research, några resor, och sedan tar det ett år att skriva. Under skrivperioden samarbetar jag med min förlagsredaktör Annika Persson, hon har det inte lätt heller. Så nästa bok
kommer tidigast 2001 eller 2002.

14 Hur mycket förarbete ligger bakom ett reportage?
- Någon månad, men det beror väldigt mycket på vad och hur man gör. Somliga saker, ett vackert slumpartat möte med en människa i ett främmande land kan gå snabbt att skildra.
- Ett reportage som ska förmedla kulturhistoria och stora miljöer kräver lång tid, mycket lång tid om det ska bli bra. Det
reportage som hittills tagit längst tid att göra, om den indiska delstaten Karnataka, skrev jag på (av och till) under ett års tid innan det blev färdigt för publicering. Men i vanliga fall tar det omkring en veckas effektiv tid att skriva ett reportage.

Zac skriver på sin indiska guidebok 1994 i Kerala.

15 Bästa landet att resa i?
- Indien: räcker för ett helt liv och tar aldrig slut.

16 Positivaste/mest minnesvärda resminnet?
- Det bästa är egentligen när man kommer tillbaka till en plats flera år senare, och inte bara känner igen sig, utan dessutom själv blir igenkänd. När någon som jobbar på en restaurang vet vad man brukar beställa, eller man bara råkar stöta på någon som man mötte för länge sedan och bägge minns mötet. Plötsligt inser man att "hemma" är ett begrepp som kan utsträckas till att gälla hela jordklotet - det är vår planet som är vårt hem.
- Det brukar hända mig när jag går på Koshy's i Bangalore, t ex.

17 Har du någon gång varit rädd?
- En gång hamnade jag i en inbördeskrigs-liknande situation: brinnande bildäck, kravaller, lynchningar. Dessutom var det mitt i natten. Det berodde mest på att jag själv var dum i huvudet och gav mig ut den natten. Men sedan lyckades jag ta mig därifrån. Så det gick bra.
- En annan gång trillade jag nerför ett berg i Himalaya. Det berodde också på att jag är lite för korkad för min egen hälsa. Men jag fastnade i ett träd på vägen. Så det gick också bra.
- Men allra mest rädd blir jag om jag upptäcker rasistiska drag eller fördomar hos mig själv.

18 Hur brukar du bo?
- Så billigt som möjligt, för att träffa vanligt folk. Vandrarhem är bra, de är ofta mer inriktade på att serva budgetresenärer än hotellen är.

19 Äter du mat från gatustånd?
- Ja. Fast inte alltid. Man ser ju hur fräsch den verkar.

20 Godaste maten / favoriträtt?
- Butter Chicken på en riktig indisk dhaba.

21 Hur föredrar du att resa i ett land?
- Tåg i alla länder utom Sverige. Det svenska biljettsystemet är för krångligt med röda och rosa avgångar och massa andra reslusthämmande löjligheter. Tåg är bekvämast eftersom järnvägsstationer (nästan) alltid ligger centralt och är bra utgångspunkter när man ska möta en ny värld; att det går långsammare än flyget gör ingenting, eftersom man kan använda tiden på tåget till att läsa och förbereda sig.
- Flygplatser ligger alltid så fel att man inte får någon uppfattning om var man befinner sig.
- För att köra bil måste man ha körkort, men det har inte jag.

22 Hur kan man påverka skeendet (förbättra för människorna) i en diktatur?
- Det är ju svårt att störta en diktator... Även om man skulle önska att man kunde göra sånt ibland.
- Som journalist kan man skriva om det på ett sätt som upplyser andra, som eventuellt kan göra någonting som man själv inte är kapabel att göra. I en reseguide bör man upplysa om den samhälleliga situationen.
- Som enskild besökare tror jag att man enbart genom att ha kontakt med någon invånare i en totalitär stat, kan göra att den personens tillvaro blir lite ljusare genom insikten om att det finns folk som bryr sig.

23 Hur skall folk i utvecklingsländerna få bättre levnadsförhållanden?
- Jösses, vad ska jag svara på det här då? Att folk i utvecklingsländer har det svårt beror på att folk i utvecklade länder alltid har ägnat sig åt massiv utsugning av det som har gått att suga ut, och det gör vi fortfarande. En bra start är att sluta suga ut, t ex kräva av de svenska företagen att deras anställda i tredje världen får tillgång till bra företagshälsovård, bra arbetsmiljö, bra löner, och då får vi vara beredda att betala några kronor mer för våra kläder och andra prylar. Vi skulle
inte bli fattigare av att vara mer solidariska, det som hindrar vår solidaritet är vår omåttliga habegär.
- Eftersom vi lever i ett sådant samhälle som styrs av samvetslös kapitalism måste vi börja ägna oss åt medveten konsumtion i större skala - tyvärr garderar sig de svenska företagen genom att de byggt system där de lägger ut saker på entreprenad för att själva slippa stå till svars för att det är barnarbetare och underbetalda sluminvånare som syr i napparna på våra skjortor, men om vi slutar handla tills organisationer som Fair Trade Center kan verifiera att företagen bedriver en sjyst politik i utvecklingsländerna så tror jag att även kapitalister är tillräckligt intelligenta för att lyssna. De tänker ju
med plånboken, men om plånboken blir tom, kanske de börjar tänka med hjärnan och hjärtat också.
- Det värsta med kapitalister är att de också har barn som de älskar, men de bryr sig inte ett smack om sin medmänniskas
barn. Jag tror att du där har det stora problemet i ett nötskal.

24 Hur brukar du bli mottagen i de olika länder du besöker?
- En dag i Indien köpte jag ett par läderskor för att hinna gå in dem inför hemresan. Skorna var ett fynd, de kostade bara 100 rupier. Jag var mycket nöjd med mig själv. Jag gick ett par timmar, och mina fötter som vant sig vid luftiga sandaler skavdes. En blåsa uppstod på vänsterfoten. Jag var tvungen att återvända till hotellet där jag satt med mina rårivna fötter i
en spann iskallt vatten och tänkte: Hur ska Väst och Öst någonsin kunna mötas på jämställd fot om jag inte ens kan lära mig att gå i ett par skor igen?
- Senare insåg jag dock att ingen konflikt existerade, utan att jag köpt skor som var två storlekar för små. Vad är sensmoralen som jag försöker att förmedla? Jo, ett land som Indien måste man närma sig med öppenhet och fördomsfrihet. Att man ofta lider beror ens egen okunskap.
- Många besökare hittar inte ut genom den rökridå som turistbroschyrer lägger ut, det är mindre ansträngande att låta sig vallas genom sevärdheterna i luftkonditionerade bussar, och tillbringa resten av dagen vid swimmingpoolen eller i den luftkonditionerade baren, än att hamna ansikte mot ansikte med sanningen; på ett kackerlacksfyllt hotell i Ahmedabad,
hungrig och törstig i en djungel, eller sittande ensam på ett berg, omgiven av bräkande getter.
- Inför en av mina expeditioner frågade jag kamelföraren om han talade engelska. "Yes", var hans försäkrande svar, och först ute i öknen gick det upp för mig att han bara kunde ett engelskt ord. "Yes", blev svaret på min fråga om kamelen var av herr- eller damkön. Resten av dagen log vi mot varandra och rullade med våra huvuden, han pratade på sin ökendialekt och jag bjöd på cigaretterna.

25 Kan en turist hjälpa till att förbättra miljövård och hjälpa till att rädda utrotningshotade djur?
- Jag gjorde en gång en intervju med en väldigt bra svensk resehandboksförfattare vid namn Mikael Persson, och han är faktiskt väldigt klok. Enligt honom leder t ex ekoturism till att skogar bevaras istället för att huggas ned, när lokalinvånarna upptäcker att turisterna vill se äkta natur. Det samma gäller ju för djuren, för om tjyvskyttar skjuter alla tigrar kommer ju inga turister - och därmed tvingas regeringar att ta till åtgärder. Samtidigt får guider jobb och det startas värdshus som ger folk försörjning.
- Förutom att jag håller med Mikael tycker jag att man som turist har ansvar när man reser att inte sprida skit omkring sig, även om man skulle se lokalinvånarna slänga sopor överallt ska man själv slänga sina sopor i soptunnor. Om det inte finns soptunnor ska man i alla fall se till att slänga sina sopor på en lämpligare plats än Mount Everest sluttningar. Det är det minsta man kan begära.

26 Har du lärt dig något på dina resor?
Jag har lärt mig allt jag vet om hur det är att vara människa genom att resa.

27 Vad får ditt blod att börja pulsera?
- Pulserar gör ju blodet alltid, men jag förstår att du är ute efter något mer eller mindre subtilt. Höga berg tycker jag är sexigt.

28 Ditt drömreportage?
- Jag kan ju inte avslöja de drömreportage som jag har förhoppningar att genomföra i närmaste framtiden, eftersom den journalistiska marknaden bygger på att man ska skapa nya idéer och infallsvinklar.
- Men om du omformulerar frågan till att gälla utopiska drömreportage, så vore det att resa i Tintins fotspår. Men ingen svensk tidning kommer att ha råd att bekosta det (fast om någon som har råd skulle läsa detta, då är det bara att höra av sig). Speciellt månen tur och retur.

29 Din framtidsdröm?
- Att sluta mina dagar som buddistmunk med eget kaffeplantage i Coorg.

30 Vart bär nästa resa av till?
- Vart som helst så snart som möjligt.

Zacs tips på några bra reseböcker...
- Mark Twain har sina ljusa stunder i "The Innocents Abroad" där han reser runt Medelhavet i mitten av 1800-talet, som ung journalist; boken borde ges ut i ny svensk översättning - senast gavs den ut för runt hundra år sedan.
- Pankaj Mishra har skrivit en kul bok som heter "Butter Chicken in Ludhiana" och är en av de fyndigaste indiska reseskildringarna.
- Hunter S Thompsons bok "Fear and Loathing in Las Vegas" har påverkat mig (lite grann).
- Bill Bryson har en bra inledning på sin bok om resor i "small town America" - minns inte vad boken heter.
- Och givetvis mina egna böcker - de är rena mirakel tycker jag själv och jag fattar inte att jag lyckas få ihop dem.

Här finns recept på Indisk mat: recept!

Vill du läsa fler intervjuer i serien 30 frågor: Samtliga intervjuer.
Bland annat svarar äventyrarna Göran Kropp och Mikael Strandberg på frågorna.

Robert Karlsson   (7 juli 1999)