30 frågor är en intervjuserie där jag via e-post frågar resenärer, utlandsarbetare och upptäckare om resa, känslor, problem och glada minnen från främmande länder...
   Nummer 15 i serien är Mattias Bengtsson som bor och jobbar i Santiago, Chile. I sitt arbete reser han en del i Chile och Sydamerika.
   Han medverkar också då och då hos oss med resebrev därifrån. 1   Hur gammal är du Mattias?
- 28 år.

2   Vad betyder resa för dig?
- Resa utan att stanna ett tag på samma plats, prata med människor och försöka dela vardag blir som virtuell tv. Efter ett tag blir upplevelserna lika och du söker febrilt efter något ännu mer exotiskt, okänt, häftigt eller härligt.
- Att resa och arbeta, lära sig språk, studera eller annat blir att dela och utbyta kultur. Jag har aldrig pratat så mycket om Sverige som här i Chile under nästan ett år eller i Guatemala i tre månader.

3   Hur många länder har du besökt?
- 23 länder blir det när jag räknar på fingrarna. Mest i Europa under tågluffning eller liftning. Många småresor i norra Europa för att delta i demonstrationer(!) eller hälsa på utflyttade vänner, göra studiebesök, gå på fotboll och så vidare. Längre resor är det Guatemala som bas och utflykter inom landet och till Chiapas i södra Mexiko och Belize.
- Här i Chile har jag utforskat landet vilket kostar på. Även om landet bara är 20 mil brett är det 400 mil långt, som dubbla Sverige. Några veckor har jag varit i Uruguay, Argentina och Bolivia.

Mattias i Valencia, söder om La Paz i Bolivia

4   Hur förbereder du dig inför resa?
- Kollar kompisar som varit där efter adresser och tips, läser Lonely Planets gratissida på internet och kanske shoppar någon reseguide. Definitivt läser jag Utrikespolitiska institutets ”länder i fickformat” som ger kort, bra och relevant information så man kan prata och hänga med i folks diskussioner.
- Annars är det att våndas och packa och ångra mig och sticka ned på stan och köpa något klädesplagg eller campingverktyg som jag sedan ändå bestämmer mig för att inte ta med. Sedan lite odramatiska avsked och sedan som man säger i Chile: Alchao pescao!

5   Var bor du?
- Santiago, i Población Robert Kennedy, i med svensk mått fula slitna låga lägenhetshus med mycket grus och sand omkringblåsandes, men det är så de flesta bor i Chile.

6   Varför befinner du dig i Chile?
- Jag är volontär för svenska biståndsorganisationen UBV.

7   Vad arbetar du med?
- Dels är jag i ett lokalt miljöprojekt i ett bostadsområde i utkanten av Santiago, eftersom jag har ganska mycket erfarenhet från organisationer och föreningar i Sverige samt miljöarbete. Och dels skriver jag åt vår tidskrift Latinamerika – eftersom jag är journalist – och så mycket jag hinner åt övrig svensk massmedia.

8   Är det ett drömjobb?
- Nja, jag hade tänkt åka till Afrika som biståndsarbetare sedan jag var 18 och först nu hade jag skaffat en utbildning och fått lite yrkeserfarenhet. Men bara UBV ville ha journalister när jag började söka så då blev det Latinamerika. Som är häftigt och mycket intressant och jobbigt, dels med all latinokultur runt om i världen och dels med alla människor som flytt på grund av militärdiktaturer.

9   Är det stor skillnad på att jobba i Chile, mot att jobba i Sverige?
- Att jobba, nej. Journalister, miljöaktivister, musiker och så vidare är ganska lika världen över om man håller sig inom yrkesdiskussionerna och temat. När du går ut från kontoret, mötet eller replokalen har du däremot en annan värld som först är halvt obegriplig vad gäller språk, kultur och sociala normer. Sedan tror du att du förstår allt. Nu är jag inne i en omvärderande fas där jag försöker tänka flera led framåt varför folk reagerar och agerar på olika sätt och vad folk menar av det de säger.

10  Ditt drömreportage?
- Att få intervjua Pinochet i lugn och ro, ensam och med en plexiglasskiva mellan oss.

11  Hur länge har du bott utomlands?
- Sen i maj 1998. Har kontrakt till 17 juni 2000. Då blir det fest! Om jag inte förlänger…

12  Vad saknar du mest?
- Att fullständigt förstå kultur och sociala normer. Värst här är när jag TROR att jag förstår varför folk agerar på olika sätt, och det visar sig att jag har fel. Så jag kan sakna saker som att gå på en svensk pub, fest eller gata för här vet jag inte om jag ska bjuda tillbaka, avböja, sticka iväg eller slappna av i olika situationer.

13  Vilket är det bästa med landet du befinner dig i?
- Att trots militärdiktatur under 17 år finns mycket social organisering kvar på basplanet, människor här är aktiva där de bor på ett helt annat sett. Tänk er Söder för hundra år sedan, och lägg till krav på rättvisa och upprättelse för brotten mot mänskliga rättigheter.

14  Vilka språk talar du?
- Svenska, spanska och engelska. Danska och norska har jag ganska lätt att förstå. På tyska kan jag beställa mat och skrika slagord och säga att polisen är svinsnut. Franska läste jag i fyra år och jag kan säga att uttalet vid läsning av text sitter, men inget mer. Så kan jag få arabiska barn att skynda sig, räkna till tio på grekiska och hälsa på mapudungun, som är Chiles ursprungsbefolkning mapuches språk.

15  Ditt favoritland?
- Numera Sverige, så här i jämförelse. Och Belize, bortglömd engelsk exkoloni med världens näst längsta korallrev, djungel, maya-ruiner och svart befolkning liknande Jamaica.

16  Bästa landet att resa i?
- Allt blir ju roligare när det inte är så dyrt. Forna engelska kolonin Belize i Centralamerika är avslappnat, billigt och tropisk, som ett halvspanskt Jamaica. Även om vägen är översvämmad så tar du det lugnt för du vet att allting kommer att ordna sig och att människor kommer att ta hand om dig.

17  Mest minnesvärda reseminnet?
- Hoppa från djungelträd ned i en tropisk flod i Guatemala och sedan prata med farfar iförd sin vita stråhatt, och ett friterat majsbröd med bönor, samtidigt som övriga familjen tänder smällare för att minnas sina döda anhöriga på Allahelgon.

18  Har du någon gång haft problem med myndigheterna (polis, immigration, tull...)?
- Östtyska gränspolisen bad mig kamma mig för att jag skulle likna passfotot bättre, men annars har det varit lugnt. I Latinamerika finns det mycket småpapper som man ska spara vid in- och utfärder och som när de fattas ibland kan bli ett väldigt liv om 96 eller bara ignoreras.
- Annars har jag fått min identitet kontrollerad vid ankomst till Danmark och en svensk stämpel i passet (vid ankomsten till Ystad efter billighetsfärja från Polen).

19  Värsta reseminnet?
- Ensam och 40 graders feber i Prag. Jag lade mig vid Fransk Kafkas grav och kände mig lika vissen.

20  Har du någon gång varit rädd?
- Under resor som turist, student eller arbetandes har jag inte varit rädd. Visst händer det att ungdomsgäng som närmar sig mitt i natten kan kännas obehagligt men det gör det i Stockholm också, om du inte känner dig säker på platsen och människorna där. Det har inte hänt mig något och jag har hittills inte blivit rånad.

21  Hur föredrar du att resa i ett land (inrikesflyg, tåg, buss, bil, cykel, gå...)?
- Gå och åka buss.
- Gör det mest folkliga! I Latinamerika åker vanliga människor buss för att det är billigast. Då lär du känna varenda millimeter av vägen i riktning framåt och uppåt och kan tjuvlyssna på samtal och inleda egna. Du kommer och åker från befolkningscentra och gör du bara som alla andra så hajar du matpauser eller när du ska köpa dricka, växlar, visa passet eller hinna uträtta dina behov. Däremot får du vila dig en dag efteråt.
- Gåendes så förstår du rytmen i en stad eller lugnet pålandet. Du hinner se allt och lukta och känna och knuffas och handla och svettas.

22  Gillar du att pruta?
- Ja, men trots smålänning av börden är jag inte så bra. Jag tycker inte om att bli lurad men när det gäller summor som några svenska spänn hit och dit kan det kännas fånigt att för pengarnas skull tjafsa med en fattig gatuhandlare. Däremot i kvarteret där du tillbringar en tid är det bra att visa att du inte är korkad och att du vet vad priserna ligger på och inte vill köpa med gringo-höjning.

23  Äter du mat från gatustånd?
- Ja och gärna. Det är billigt och typiskt. Innan var jag vegetarian men det brukade inte vara så stora problem. Det är i västvärlden som vi till nöds alltid ska stoppa in kött bland alla goda grönsaks- och brödrätter.

24  Hur brukar du bli mottagen i de länder du besöker?
- Bra. Mitt talesätt är att det finns puckon i alla länder men att de flesta vanliga människor är bra snälla och hederliga. Sedan kan folk ha anledningar att vara irriterade över turister som lägger ner mer pengar på bärs än vad en familj har i dagligt matkonto

25  Är det rätt att resa till en diktatur?
- I allmänhet nej. I varje fall inte utan att vara medveten om det. Du legitimerar lika mycket som ryggsäcksturist ett förtryck, som en soldyrkare på stranden, även om huvuddelen av era pengar läggs i olika fickor.

26  Hur kan man förbättra för människorna i en diktatur?
- Lär känna din granne, arbetskollega eller studiekamrat i Sverige som kanske kommer därifrån. Sätt dig in en smula i frågan. Gå på en stödfest som tragikomiskt nog brukar vara väldigt livade. Sätt in hundra kronor på Ett postgirokonto. Skriv under en protestlista. Skriv ett vykort till en politisk fånge.
- Berätta för andra grannar, jobbarkompisar och pluggisar när temat kommer upp vad som händer i den aktuella diktaturen. Särskilt om det gäller charterresor eller farlig okunskap om skeenden runt om i världen.
- Du kan göra allt och inget. Men lite är bättre än inget. Många som gör något blir mycket bra.

27  Någon speciellt folkslag som intresserar dig?
- Ursprungsbefolkningar. Det har hjälpt mig att förstå hur dåligt vi svenskar betett oss mot Samerna och fortsatt gör.

28  Vad får ditt blod att börja pulsera?
- Långsvida utsikter, en stormig ocean, ett fotbollsderby, en magisk blick, chilenska pepparn ají, trummor av vilket slag som helst, att närma sig ett resmål, att befinna mig mitt uppe i något som jag vet att jag alltid kommer att minnas med fotografisk skärpa och komplett lukt- och känsel-tv.

29  Din framtidsdröm?
- Att få skaffa barn till ett rättvist samhälle.

30  Vart bär nästa resa av till?
- Till Sverige på semester i augusti! Sedan åter Chile och i februari utflykt till Brasilien kanske, eller Uruguay för de svartas festival Las Llamadasen en gång till eller så styr jag stegen mot Ecuador.

Läs Mattias första publicerade (här hos oss) resebrev från Sydamerika!
Vill du gå till Mattias hemsida: klicka här!
Här får du information om hur du stödjer UBV eller blir volontär.
Här finns recept på Sydamerikansk mat: recept!

Vill du läsa fler intervjuer i serien 30 frågor: Samtliga intervjuer.
Bland annat svarar äventyrarna Göran Kropp och Mikael Strandberg på frågorna.

Robert Karlsson   (16 maj 1999)